Glas med magisk kraft
Hon hamnade på Boda glasbruk mest av en slump. Året var 1964 och Monica Backström skrämde slag på glasblåsarna när hon slängde in nubb och gem i den fina kristallen. Men i glasvärlden har hon stannat kvar. Nu visar hon upp sig på Hellmanska Gården i Nyköping.
Jag gick på Konstfack när jag vann en pristävling på Boda glasbruk och fick vara med i glashyttan några månader, berättar Monica Backström som drogs till det glödande materialet och tyckte att glastillverkning verkade oerhört exotiskt.
Året var 1964. De svenska glasbruken var kända för sin tunga kristall mest vaser och skålar. Mycket allvar. Men Monica Backström ville leka.
Jag gjorde ganska konstiga grejer, faktiskt. När jag slängde in nubb och gem i kristallen ringde hantverkarna till Erik Rosén som var chef för Boda och en väldigt dynamisk herre, och undrade när jag skulle resa hem till Stockholm igen.
Erik Rosén kom ner till hyttan, tittade på Monicas idéer och skrattade gott.
Så Monica stannade kvar och blev formgivare. Och hon är fortfarande glasbruket troget efter 38 år. Kollektionerna har blivit många genom åren både bruksglas och unika konstföremål.
Jag får ofta idéer till bruksglas när jag jobbar med konstglas och fantasin får flöda fritt.
Men vägen från idé till färdigt glas är lång. En gång i månaden träffar Monica Backström ett produktråd som tittar närmare på hennes nya förslag. Om idén godkänns där väntar mer skissjobb och möten med andra beslutsfattare som kan göra tummen ner eller säga tänk annorlunda.
Men jag är jätteenvis. Annars skulle jag aldrig orkat med det här jobbet.
Om jag får nej så spottar jag i nävarna, tar nya tag och försöker sälja in idén på något annat sätt.
När det gäller bruksglas blir prispressen allt tuffare. På varuhusen säljs 4-pack av snygga importerade maskinblåsta glas för en lägre summa än ett enda handblåst svenskt glas. Konsekvensen är att de svenska glasbruken satsar allt mer på unika föremål.
Själv arbetar jag nästan bara med konstglas numera. Det är dessutom mer kreativt och ger större tillfredsställelse, säger Monica Backström.
Inspiration hämtar hon gärna i naturen. Monica Backströms glasägg och svampar från 70-talet blev så populära att KostaBoda tagit upp produktionen igen.
Och i två av sina senaste konstglasserier har hon lånat former och färger från rymden och undervattensvärlden. Det glittrar som av månstenar och fladdrar av anemoner i de tunga glasblock som Monica Backström nu visar på Hellmanska Gårdens övervåning.
En hel del utsmyckningar har det också blivit genom åren. I Mariakyrkan i Växjö hänger Monica Backströms gröna altarkors och på Högskolan i Kalmar simmar hennes knubbiga små fiskar genom korridorerna.
Men hon jobbar lika gärna med små format. En smyckeserie för män hör till de projekt som Monica Backström tänker jobba med framöver.
Trots det stora intresset för svenskt glas världen över ser inte Monica Backström alldeles ljust på framtiden.
Glasblåsarna är ett utdöende släkte. När jag började på 1965 fanns ett sextiotal glasbruk i Småland. Nu är det väl femton kvar och ett par av dem är på fallrepet. Och även om det kommer en del duktiga hantverkare från skolorna så försvinner många av dem utomlands. Ibland tänker jag att det är tur att jag inte ska jobba i den här branschen i tjugo år till.
Kattis Streberg
Så jobbar vi med nyheter