Glöm inte alla dem som möter systemet

Så fick vi då klarhet om medborgarkommissionen, som partierna i Alliansen för Sverige föreslog strax efter nyår. Riksdagspartierna är överens om sammansättningen och förutsättningarna för graskningen av hur landets ledning reagerat på och hanterat flodvågskatastrofens följder. Ordförande blir hovrättspresidenten och förre justitiekanslern Johan Hirschfeldt, som har en lång meritlista. Att utredningen leds av en person utan tydlig politisk anknytning är bra, bättre än det borgerliga förslaget om de två före detta statsministrarna Ingvar Carlsson och Carl Bildt. Förhoppningsvis kan det motverka farhågor om att slutsatserna anpassas till det politiskt korrekta.

Kommissionen ska granska regeringen på samma sätt som den skärskådar regeringskansliets och utrikesdepartementets agerande, något som partierna inte var överens om från början. Socialdemokraterna stretade länge emot och ville undanta statsråden från kommissionens granskning. Att de högst ansvariga bör underställas denna särskilda granskning har utvecklingen på högsta politiska nivå mer än väl understrukit. Konsitutionsutskottets vice ordförande Göran Magnusson (s) vill gärna ha ensamrätt för KU att granska statsråd, men det är sunt att tunga politikers agerande kan granskas av utomstående och inte bara av andra politiker.

Att kommissionen är på plats får dock inte leda till att man lägger locket på i den politiska debatten eller att besvärande heta frågor hänvisas till kommissionens pågående arbete. Detta blir annars ett alldeles för lätt ett sätt för systemet att agera självbevarande inte minst för att hålla medierna på avstånd. Det är därför bra att kommissionen ges möjlighet att vidga sina undersökningar till andra frågor, som den finner motiverade. På så vis kanske vi kan slippa att viktiga detaljer inte utreds för att de låg utanför uppdragets ramar. Om kommissionen duckar för frågor kring exempelvis ansvar så är det inte på grund av direktivens utformning.

En annan tungt vägande ingrediens är att det särskilt understryks att de drabbades och de anhörigas erfarenheter ska tas till vara, aktivt inbjudas som det kallas. Förhoppningsvis inkluderar detta också exempelvis resebolagens erfarenheter av kommunikationen med statsledningen. Att undvika att granskningen enbart fastnar i ett myndighets- eller systemperspektiv är angeläget. Människorna som möter krishanteringssystemet får inte göras till en bisats.