Glöm inte bort meningen med föreningen
Det visar aktuell statistik från Statistiska Centralbyrån som på regeringens uppdrag har sammanställt en rapport om föreningsengagemanget i Sverige.
Uppgifterna kommenteras av professor Joachim Vogel, Umeå universitet och docenterna Erik Amnå och Ingrid Munck vid Göteborgs universitet, som på DN:s debattsida utfärdar en varning för att grunden för tillväxt, demokrati och välfärd är på väg att gröpas ur.
Det är en viktig iakttagelse att ett starkt föreningsliv gynnar ett aktivt folkstyre. Det bidrar till diskussion och engagemang kring gemensamma frågor. Föreningslivets utveckling handlar också om demokratins. Andra jämförelser mellan kommuner visar att ett samhälle med många idrottsföreningar, kyrkokörer och andra ideella organisationer utvecklas långt bättre än samhällen med färre föreningar. När människor träffas löser man problem tillsammans, ser nya möjligheter som i sin tur leder till informella nätverk och ökad tillväxt.
Låt oss se vilka föreningar som tappar medlemmar. De politiska partierna tappade en tredjedel av medlemmarna, miljöorganisationerna halverades, föräldraföreningarna och kvinnorörelsen förlorade 40 procent.
Själv har jag som förälder varit delaktig i ett beslut att gå ur riksorganisationen Hem och Skola, eftersom den lokala föräldraföreningen och den lokala styrelsen på skolan inte såg någon nytta med att bara skicka iväg en summa pengar i medlemsavgift varje år.
Det är de stora riksorganisationerna som krymper. troligen för att den enskilde medlemmen har svårt att se den egna nyttan av ett medlemskap. Lokala aktionsgrupper och pensionärsföreningar däremot, fortsätter att växa.
När folkrörelserna växte fram i början på 1990-talet behövdes det starka organisationer som kunde föra medlemmarnas talan. Ju större organisationer desto större inflytande fick de. Idag gäller snarare det omvända. Medborgarna anser sig ofta lika välinformerade som sina organisationsföreträdare och kan tala för sig själva.
Man borde vända på perspektivet. Fråga inte längre vad medlemmarna kan göra för organisationen utan vad organisationen kan göra för medlemmarna. Syftet är inte längre att stärka organisationen utan att stärka individen.
Som heltidsarbetande förälder måste man prioritera bland föreningsutbudet. Om du genom eget engagemang i den lokala föräldraföreningen också kan stärka ditt barns skolgång är valet ofta givet.
Folk är inte mindre aktiva idag. De är mer aktiva än någonsin. Skillnaden är att man inte ser nyttan av det passiva medlemskapet. Idag handlar medlemskapet allt mer om ett ideellt och ekonomiskt stöd, utan att man själv är på plats. Fler postgiromedlemmar och avlönade experter som sköter opinionsbildningen, innebär också färre mötesdeltagare. Det är en utveckling som allt fler vänder sig emot.
Vi har ingen anledning att sörja tillbakagången av ett föreningsliv som har blivit ett med samhällets maktelit och även till stor del finansieras av staten. Den viktiga frågan är, hur skapas de levande mötesplatser som knyter samman människor i ett samhälle som blir allt mer fragmentariskt och splittrat?
Catharina Håkansson
Politisk chefredaktör
Så jobbar vi med nyheter