Gnesta bäst för Martinson
Under sina glansdagar bodde författaren Harry Martinson vid Sillens norra strand utanför Gnesta. Där bodde han längre tid än någon annanstans, något Gnestaborna gärna tar fasta på.
Jag möter hela tiden människor som berättar vad Martinson har betytt för dem på det personliga planet. Jag tror inte att någon annan författare berört folk så mycket på djupet.
Karl Olof Andersson får höra många historier när han är ute och föreläser. Människor delar med sig av sina upplevelser, från läsningen och från möten med Martinson själv.
Jag träffade en gång en man som haft cancer. Bredvid honom på sjukhuset låg en man som var döende i cancer och läste Aniara. Den gav honom den tröst han behövde för att kunna möta det svåra slutet.
Själv hade Karl Olof Andersson inget särskilt förhållande till Harry Martinson innan han började arbeta med boken.
Det började som ett jobb, men har kommit att betyda väldigt mycket för mig. Det är ett privilegium att få tränga in i en intressant författares tankevärld. Inget annat som jag sysslat med under mina 40 år som skribent har jag haft så stort utbyte av.
Publiken lyssnar under tystnad till berättelsen om Martinsons liv och hur det framträder i hans skrifter.
Karl Olof Andersson har tagit fasta på fem sidor av författarskapet. Barndomsskildraren, sjömannen, naturskildraren, den vandrande och sökande människan samt människan i kosmos.
Harry Martinsons liv började tragiskt. Övergiven av sin mor blev han sockenbarn och levde ett hårt liv på längst ner i samhällets hierarki. Skolan blev hans tillflyktsort, där fann han intresset att söka kunskap och lärdom.
Det som är speciellt men Martinsons verk är att de är så mångbottnade, de kan läsas på så många plan.
Därför uppfattas han kanske som mer svårtillgänglig än andra realister under samma period. Men det mångbottnade gör också att en ambitiös läsare kan hitta sin egen Martinson.
Tiden i Gnesta har satt avtryck i många av Martinsons verk. Den sörmländska naturen ägnades många spaltmeter.
Detaljerade beskrivningar kan fylla flera sidor om hur daggen löses upp en sommarmorgon, hur träden rör sig i en storm eller hur två trädoxar möts i en boxningsmatch.
Man kan ju tro att det är tråkigt, men man sugs in i hans sökande när han försöker förstå naturens språk.
Tiden i Gnesta var också den lyckligaste i författarens liv.
Det var här han nådde han de största framgångarna som författare, här skrev han sitt största verk, Aniara.
Så jobbar vi med nyheter