Sebastian Dahlqvist kom till Gnesta för första gången för två år sedan. En plats i Art Lab Gnestas residensprogram väntade och den då Malmöbaserade konstnären bestämde sig för att syna utvalda delar av Gnestas historia. I utställningen "Scener, härifrån" lyfter han fram flera olika berättelser från Gnesta och undersöker samtidigt hur lokalhistoria kan formuleras och förmedlas på nya sätt.
De fyra platser som studerats är den gamla tvålfabriken, den nedlagda folkparken, Bryggeriholmen (där Art Lab Gnesta är beläget) och den tidigare telefonstationen (numera Coop).
– Jag ville leta fram berättelser från platser som illustrerar större samhällsomvandlingar. Gnesta är en spännande ort som med närheten till Stockholm genomgår förändringar lite snabbare än andra mindre orter, berättar Sebastian Dahlqvist som numera är en av personerna i teamet som driver Art Lab Gnesta.
– Vissa av berättelserna kommer ur olika arkiv, andra från stadsbilden, ytterligare andra är helt försvunna men har kunnat kartläggas i möten med människor som bott här länge, fortsätter han.
Men hur visualiserar man egentligen platser och verksamheter som inte längre finns? Dahlqvist har tagit hjälp av flera konstnärer och lokala profiler som lånat ut både egna livshistorier och även ting.
I videoverket om folkparken som blev bostadsområde berättas historien om de försvunna rörelserna genom dansaren Dinis Machado. Han förkroppsligar i dansen allt från trånande blickar till glädje, virvlande danssteg och en och annan besvikelse - allt på en osynlig hexagonformad dansbana filmad på det som i dag är en naken gräsplätt.
Tvålfabrikens nedlagda fabrikslokal får liv genom enorma projicerade bilder. Och ett podium, gjutet av handtvål och med författaren, nobelpristagaren och Vårdingebon Harry Martinssons samling "Dikter om ljus och mörker" vilande på sig.
Här finns även Gnestabornas berättelser. I konsthallen väntar en fotografisk tidsresa om mc-klubben Trappers och ett stycke hantverks- och textilhistoria, även det kopplat till just mc-världen, som ju huserade på Bryggeriholmen innan platsen byggdes om.
Besökarna bjuds också på ett telefonnummer. Den som törs ringa möts av en välbekant röst, nämligen Johanna Herman Lundbergs.
– Få vet hur hon ser ut, men alla har hört hennes röst. Hon har lånat ut den till en rad myndigheter och företag och i utställningen berättar hon om telefonistens arbete, automatisering och hemligheter. Allt baserat på samtal mellan mig och Kerstin Altåker, en av ortens sista telefonister.
Utställningen pågår till den 20 januari.