Gnestatjej hoppas på en OS-biljett

Johanna Gelin går i hockeygymnasiet i Södertälje. Hon har vant sig vid hårda tag. På alla träningar i skolan är det hon och ett tiotal grabbar. Ingen gör någon större skillnad på kille eller tjej när det hettar till.

Övrigt2001-11-01 23:00
1,90 meter lång, 95 kilo tung och med överarmar stora som Småland. Så tänker sig de flesta att en hockeyspelare ser ut. Johanna Gelin spelar i ishockeylandslaget men är inte längre eller större än vilken tjej som helst.
Jag spelade hockey redan i ganska unga år. Först började jag på skridskoskola när jag var fyra år. Då hade jag två skenor på skridskorna. Lite senare började jag och lillebrorsan spela hockey. Han slutade, men jag har fortsatt.
Svenska Ishockeyförbundets ordförande, Richard Fagerlund sa en gång att tjejer borde hålla sig till konståkning. Frågan är vad en hockeytjej tycker om ett sådant uttalande?
Det där bryr jag mig inte om. Det känns ganska uttjatat, säger hon.
Du har aldrig funderat på konståkning?
Nej, jag tror inte det skulle passa mig, det är inte min grej.
Det blir många timmar hockey i veckan. Inte minst för att det står på skolschemat.
Jag går på samhällsprogrammet med hockeyinriktning vid Västergårds gymnasium i Södertälje. Vi kör flera timmar på is i veckan plus hockeyteori.
Hon bor i Gnesta men spelar för Södertälje Sportklubb. Ett lag som i år gör premiär i högsta serien. Hittills har det inte gått riktigt som de tänkt sig.
Vi har haft målvaktsproblem så det har gått rätt dåligt, men det har ordnat sig. De två senaste matcherna blev det oavgjort.
Johanna Gelin är ensam tjej i sin årskull på hockeygymnasiet. Något som hon inte har några problem med.
Sedan jag började på hockeygymnasiet har jag utvecklats till en klart mycket bättre spelare.
Är det tuffare att spela med grabbar?
Det är klart det är. Från början tog de det lugnare med mig. Sen har de lärt sig att jag inte är så ömtålig. Nuförtiden sätter de åt mycket hårdare. Det kan kännas rätt ordentligt ibland.
Hon är en av de få som är uttagna för en eventuell plats i OS 2002 i Salt Lake City.
Det är ungefär 25 spelare kvar i truppen, men bara 20 får åka. Jag har varit med på de tre senaste lägren så jag hoppas att jag blir uttagen.
Med målet klart går träningen lättare. Fast den som tränar nästan tio pass varje vecka borde tröttna ibland.
Jag tycker det är ruskigt kul att spela hockey. Visst blir det mycket hockey och hockeysnack, men det är värt slitet. Nu när OS hägrar är det dessutom ännu lättare att motivera sig.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!