Gospelglädje med Gladys

De bästa körsångarna sjunger rakt av från noterna. Jodå, så orättvist är det. Men därunder finns det en plats på alla nivåer av röstförmåga, och de flesta som kan hålla en ton kan vara med.
Extra roligt blir det förstås att sjunga i en riktigt jättestor kör så det verkligen blir tryck i sången, så som det blev i Culturum i lördags. Och med ett så rutinerat komp.
Ett hundratal sångare från våra trakter hade anmält sig till en heldag med workshop och redan i förväg övat på att komma ihåg texter och stämmor.
Sedan kom Gladys del Pilar och hennes musiker i lördags och övade vidare.
Hur gick det då med att ha examensprov redan på kvällen?
Jo, riktigt bra över lag efter en försiktig start men sedan bara bättre och bättre. Och skönt att det inte var tv och körslag och tävling. I stället var det mänskligt, och alla var med på sin nivå. Lite förvånade det att nästan alltihop var gospel, för det hade inte framgått så tydligt i förväg.
Det märktes att de övat på utstrålning och sångglädje, och de allra flesta kunde också allt utantill i åtta sånger, som kom i tät följd.
Och vilken energi hon hade, deras ledare Gladys del Pilar, som också lyckades få med publiken på handklappning och fingerknäpp.
Med exakta händer och svepande armar fick hon alla insatser på rätt ställen och mejslade fram frasering och snärten i växlingen mellan långa och korta toner. När det behövdes gick hon närmare altarna och stöttade dem, och i klassikern You got a friend sjöng hon också soloställena hur imponerande säkert som helst. Och med en gospelkänsla som övertygade.
För balladen I look to you hade hon flera grader mer hetta än idolen Whitney Houston. Överraskande? Ja, men det fungerade!
Mer tveksam var jag länge till hur även Gabriellas sång brann av het vilja och gospelandlighet. Men Gladys del Pilar vann!
Som helhet kan kvällen beskrivas som en urladdning av en dags uppladdad energi. Som starkast och friast i sista låten Ain’t no mountain high enough, en motown-klassiker från 60-talet.
Mest i minnet stannar ändå ljudövningen vi alla fick delta i, då vi med händer och kroppar fick hela konsertsalen att ljuda av allt från ett stilla regn till skyfall och åskknallar.