Granskningen måste bli garanterat oberoende
Frågan är principiellt viktig. Regeringen ville ha Röda korsets Anders Milton, en utredare vars tjänster man redan använder sig av och därmed står på regeringens lönelista. De fyra partierna i Alliansen för Sverige har föreslagit de två före detta statsministrarna Carl Bildt och Ingvar Carlsson. Vid första anblicken är det två tunga namn med integritet och profil. Men det kanske inte heller var så väl genomtänkt, eftersom de båda bar ansvar för hanteringen av Estoniakatastrofen. Ett då mer intressant namn är Hans Blix, som länge ansvarat för FN:s vapeninspektörer i Irak, och är van att hantera politiskt mycket känsliga uppgifter och samtidigt torgföra obekväma budskap.
Ska medborgarkommissionen kunna garanteras en oberoende granskning kräver det också att ledamöterna är så fria som möjligt från bindningar till makten eller andra liknande intressen. Någon annan ambition går inte heller att ha om man förutsättningsfritt ska syna katastrofberedskapen i sömmarna. Trovärdigheten avgörs till sist i allmänhetens ögon.
Genomlysningen är såväl påkallad som ofrånkomlig. Det är angeläget att reda ut hur den civila katastrofberedskapen kan stärkas för att säkerställa snabba reaktioner och effektiva beslutsvägar. Kan samhällets olika funktioner användas bättre, mer effektivt för att nå en snabbare mobilisering i ett krisläge? Var finns utrymmet för att dra nytta av försvarsmaktens kompetens i civila krissituationer?
Framför allt får man inte sky frågan om ansvar. Bara i en miljö där självkritik är något sällsynt kan man påstå att landets regering ägnat detta särskild tankemöda. Det är för lätt att skylla på strukturella faktorer och därmed slippa den mer plågsamma granskningen av individansvaret.
Om ansvarsbördan är grumlig i en krissituation, om formell och/eller informell hierarki bakbinder förutsättningarna för rådigt handlande, kommer mycken tid att ödslas bort på hackordning och väntan på sanktion ovanifrån. Om denna dröjer, då står allt stilla eller blir trögrörligt. Ansvaret vilar därför särskilt tungt på den eller de som har det övergripande ansvaret, i detta läge statsministern och utrikesministern.
Det är därför det är så viktigt att granskarnas oberoende garanteras, så att kritik kan framföras utan att etiketteras eller avfärdas som partipolitik.
Så jobbar vi med nyheter