– Byt ackord på ettorna, jag takterar. Lycka till! Se vad som händer!
Ale Möller, nestorn inom världsmusikkretsar i Sverige, sätter takten med hela kroppen och tolv musiker med instrumenten keyboard, gitarr, fiol, dragspel, slagverk och klarinett jobbar koncentrerat. Förmiddagens övning handlar om pulsväxling och för att få en känsla för pulsen använder sig Möller av ramsor.
Nu jobbas femtakten med versen "sluta klockan fem" och spridda suckar, rop och stön hörs i den ljusa ateljén. Efter en stunds nötande byter några av eleverna spontant till en annan ramsa. Övriga hakar på och plötsligt är det där. Svänget.
Världsmusik är ingen genre utan ett möte mellan olika stilar, betonar Ale Möller. Att hela tiden veta vad man håller på med är det viktigaste för att kunna nå fram till ett gemensamt musikaliskt språk.
– Alla vi som rest mycket vet ju att man ofta inte kan prata med varandra på det vanliga språket. Men så fort vi börjar spela så förstår vi varandra ändå. På den här utbildningen jobbar vi med verktygen för att vilja vara med i processen så man begriper vad de man möter gör. Det är folkmusikteori i praktiken!
Snart är den första terminskursen i världsmusik på Stensund slut. Därefter blir det ett uppehåll på ett och ett halvt år för detta gäng, som får chans till fortsättning våren 2019.
Dragspelaren Miriam Oldenburg tycker att det är bra att få ordentlig tid på sig att smälta den här kursen, eftersom hennes tidigare högskoleutbildning var på klassiskt piano.
– Nu harjag bytt instrument och spelar klezmer i olika konstellationer. Jag har verkligen nytta av det här, vi får övningarna inspelade och på skrift och har sedan ansvar att öva själva hemma.
[fakta nr="1"]
Utbildningen är på distans med veckovisa perioder på skolan. Det är en förutsättning för att deltagarna, som alla är verksamma yrkesmusiker, ska kunna få till det.
– Det har varit kul att ha perioder här och fylla igen luckorna och sedan använda det när man är ute och spelar. Här har jag fått verktygen att se vad jag kan och inte, säger flamencogitarristen Patrik Bonnett.
Till vardags spelar han i kvartetten Sirocco, som alla är med på världsmusikkursen. Sångerskan Sofia Berg Böhm från samma band är liksom de övriga kursdeltagarna utbildad på musikhögskola men tycker att det här gett något annat.
– Jag har fått en palett med verktyg och vi i Sirocco har fått gemensamma verktyg. Det ska bli kul att se vad det innebär när vi repar och arrangerar. Framförallt är det kul att vi andra får koll på vad trummisen gör.
– Som slagverkare är det kul att få dela med sig, det känns som jag får en massa nya kompisar, säger bandkollegan Robin Cochrane.
Klarinettisten Anna Malmström har redan fått nytta av alla konkreta övningar när hon undervisat barn på kulturskolan.
– Nyligen använde jag övningarna när jag stod inför en grupp med 240 blåsare, nio- till tolvåringar som skulle lära sig spela på gehör. Det fungerade fantastiskt bra. Samma sak när jag var i ett palestinskt flyktingläger i Libanon. Där bor flyktingar sedan tre-fyra generationer och vi lär dem spela för att de ska få ett fritidsintresse, ett alternativ till missbruk. När man börjar spela ihop får man ett språk.
[fakta nr="2"]
När begreppet världsmusik myntades på 60-talet var idén om musiken som främjare av världsfred stark.
– Efter konserter får man ibland höra att det är musik för fred, men så kan man inte tänka när man spelar. Vi försöker få det att svänga och kännas gött. Men vi är ju alla för fred och det är fint om vi lyckas gestalta den till människor genom musiken, säger Ale Möller.
Världsmusik handlar om möten mellan olika kulturer. Men det internationella mötet på Stensund har stoppats då utbildningens enda riktigt långväga deltagare, indiska sångerskan och slagverkaren Charu Hariharan, varit tvungen att avbryta studierna efter halva terminen, eftersom hon inte fått sitt visum förlängt.
– Migrationsreglerna gör det verkligen inte lätt för oss som vill brygga broar tvärs över gränserna, säger Ale Möller.