Men det var inget ockult på riktigt utan bara en organiserad spökvandring som slutade med fyrverkeriknallar.
Vi som i stället valde att fylla kyrkan i Trosa och lyssna på symfonisk musik fick ändå del av den romantiska epokens intresse för det spännande och stormande i liv och natur.
För där fanns som huvudnummer på programmet ingenting mindre än Felix Mendelssohns storslagna a-mollsymfoni, ”Den skotska” kallad.
Och det klingade alldeles utmärkt fylligt och mäktigt under kyrkans valv med romantiskt svällande eftertryck i de känsloknipande svepen från stråkarna i de förvisso väldigt starka stegringarna från bleckblåsarna.
Det hördes verkligen här hur Mendelssohn kan ha lärt sig det ödesmättade av Webers opera ”Friskytten” och hur denna symfonis stormande känslor så mycket påminner om ovädersskildringarna i Wagners opera ”Den flygande holländaren”.
Många detaljer kan framhållas: klarinettens muntra sång i scherzot; stråkarnas älskliga vändningar i adagiot; att det oftast räckte så bra med en kontrabas; vitaliteten redan i finalens inledning.
Men det som imponerade mest var dirigentens och musikernas förmåga att hålla ihop allt till en helhet och knyta ihop slutet.
Mer av det ödesmättade hade vi då redan hört med Beethovens uvertyr till ”Corolianus”, som dirigent och orkester med all rätt gav en mer stramt klassisk utformning. Men redan tonarten c-moll hos denne tonsättare garanterar ju något spännande.
En sansat sångbar Beethoven mötte vi i g-durromansen, där orkestern och solisten Gentilia Pop växelspelade så lyckligt, dock med reservation för två saker: att dubbelgreppen i början inte var helt rena och att hennes vibrato borde varit lugnare.
Det lekfulla denna kväll fick vi i form av Mozarts uvertyr till “Figaros bröllop”.
De frilansande proffsmusikerna i Kammarorkestern fick ARTE minsann visade vad de gick för, när virvlande snabba sextondelar ska vävas samman med färgglada blåsarmelodier.
Som bonus denna konsert fick vi också korta muntliga förklaringar till varje stycke.
Så grattis till en sådan konsert.
Gratis var det dessutom, vilket närmast är ofattbart i dessa besparingstider. Jag hoppas det kom rikligt med kollekt till kyrkans musikverksamhet.
Grattis till en sådan konsert
Höstmörkt och lite extra spöklikt var det i Trosa i lördags kväll med tända marschaller och sällsamma gestalter i peruk och slängkappa från svunnen tid.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!