Grezze tar det kallt det här året också
Spelare och tränare kommer och går. Bara Grezze består.
Nyköpings Hockey spelar hemma mot elitserielaget Södertälje i den första av tio träningsmatcher som ska leda fram till allsvensk hockey i mitten av september.
Lagledaren Anders Grezze Grentzelius har varit med sedan klubben bildades 1990 och han är den ende som är kvar sedan starten.
Owe Holmberg också, men han har ju varit borta från klubben i omgångar. Och Christian Wibner kom väl inte förrän 1992 eller 1993?
Nu laddar hockeybåsens mest trivselgubbe för en säsong han tror kan bli riktigt rolig.
Jag har aldrig funderat på att lägga av. Hockeyn har blivit som ett gift. Ta bara en sån sak som alla nya människor man fått lära känna.
Varje sommar känner man att det här kan bli ett roligt år och då vill man hålla på hur länge som helst. Men den här sommaren känns det som att suget är större än på länge. Klubben har fått ihop en riktigt intressant trupp och jag är nyfiken på vad Lenny och Owe kan göra med den.
Lenny och Owe är Eriksson och Holmberg, tränaren och den assisterande tränaren. Anders Grentzlius roll i laget är en annan.
Jag är en fixare, kan man säga. Jag rycker in lite varstans, tar emot lag och domare, fungerar som länk mellan spelare och ledare och styrelsen och ledarna. Det kanske inte låter så, men det blir ganska mycket att stå i.
En av hans viktigaste roller är glädjespridarens. Sociale Grezze gillar att få folk att trivas.
Av alla spelare som kommit och gått vilka har varit bäst?
Scott Sanders, amerikanen som var här i början av 90-talet, är en av de bästa. Peter Lindgren var bra på den nivån vi var då, division 1. Roger Jönsson var duktig. Sen har vi haft några bra målvakter. Martin Holst är den främste.
Största personligheten då?
Kenta Johansson måste ju nämnas. Han gick bara omkring och myste en hel säsong. Och det smittade av sig på spelarna. Vi kom till kvalserien med ett lag som var skapligt, men inte det bästa vi har haft.
Vilket är det bästa laget då?
Kanske det med Roger Jönsson och Janne Salpa, när vi också hade Bjarne Hurtigh och David Ytfeldt här.
Hur har klubben förändrats på 14 år?
Det gick mer på lösa boliner i början. De senaste fem, sex åren har klubben försökt att bli mer proffesionell. Det har blivit ännu bättre sedan Peder Lidberg tog över som klubbchef förra sommaren. Peder är en av de bästa värvningar som NH har gjort.
Bästa minnet?
Första året vi gick till superallsvenskan med Kenta. Det var hela ruljangsen. Vi var ett bra gäng som jobbade bra ihop och till slut fick vi en riktigt bra belöning också. Sen var det en höjdare när vi slog ut Timrå i play off för några år sedan. Timrå siktade på elitserien, men vi tog dom i två raka. Sudden death båda gångerna.
Värsta minnet då?
Allt snack om att hockeyn kanske måste läggas ned där i mitten av 90-talet. Vi fick mycket skit då.
Så jobbar vi med nyheter