Griffins tjejer bröt ny is i Nyköping
De var pionjärer i den mest mansdominerade av idrottsvärldar. När eldsjälen Mona Nilsson ska summera första året med ett damhockeylag i Nyköping har hon en solskenshistoria att berätta.
Mona Nilsson, som varit lagledare och suttit med i damkommittén hemma i Värmland, tog kontakt med relativt nystartade klubben NHL/Griffins.
Tankarna fanns redan hos klubben. Man kan säga att jag kom i helt lagom tid.
Det skulle vara lätt att fördomsfullt anta att det första året varit tufft och fyllt av motstånd och problem. Mona säger att Griffinstjejerna inte stött på någonting av det där.
Det fanns vissa problem
i Hagfors. Killarna fick det och det och tjejerna fick ingenting. Men här har det inte varit någ-ra orättvisor. Kanske beror det på att det finns två isar i Nyköping. Det blir inte samma fight om träningstider då.
Ishockey är verkligen en mansdominerad värld, men det har inte varit några prob-lem när det gäller inställningen till oss. Det ligger liksom
i tiden att även tjejerna ska få vara på isen, och vi har blivit positivt bemötta överallt.
Mona minns den där första träningen i september.
Det vällde in en massa killar från de andra hockeylagen. Det var många som ville titta, men det var ingen som var negativ. Alla var mest bara nyfikna. Kolla, det är tjejer på isen, skrattar Mona.
I början fanns det knappast några pengar alls. När Emelie Thunholm kom och sa att hon ville prova som målvakt tog det en månad innan klubben hade skaffat fram skydden till henne.
Sponsorerna tycker det är kul med tjejhockey och nu har vi tillräckligt med pengar för att ha en rullande verksamhet. Men vi får fortfarande betala en del bussresor själva, eller snarare föräldrarna till spelarna. Om vi ska iväg till bortamatch klockan sex en lördagsmorgon, då känner vi ju att vi måste ta bussen. Men på något sätt får vi ihop det ekonomiskt.
Målvakten Emelie Thunholm kan faktiskt tjäna som ett bra exempel på den lyckade resa Griffins gav sig ut på i höstas.
Hon var total nybörjare men har vuxit ut till en klippa för laget. Jag har bara lovord att säga om hela den här satsningen. Jag tänker inte på resultaten utan på utvecklingen
från de första stapplande skridskoskären till att få ett fungerande lag där alla har lärt känna varandra.
Jag kan inte hitta någonting som varit direkt negativt. Men jag skulle önska att domarna höll en jämnare nivå. En del dömer för allting, en del för ingenting. Jag tror att det finns en osäkerhet om hur man ska döma dam-matcher.
I kväll spelar Griffins sin sista seriematch för säsongen, mot Boo. Ett DM i Rosvalla, en resa till damhockey-VM i Linköping, sedan är säsongen över.
Nästa år kommer Griffins-tjejerna tillbaka. Då har man hunnit med en rejäl försäsong med barmarksträning också.
Tjejerna är verkligen ambitiösa. Nu hoppas jag bara att vi kan dra igång hockey för flickor också. Vi drömmer om en hockeyskola för tjejer, gärna ihop med Nyköpings Hockey som redan har en bra barn- och ungdomsverksamhet igång.
Så jobbar vi med nyheter