Grönland i hennes hjärta

När jag går i pension ska jag åka motorcykel och spela dragspel, det har jag alltid sagt.
På en pinnstol i vardagsrummet ligger dragspelet. Motorcykeln, ett svårtämjt monster som snart ska bytas ut mot en betydligt mindre Suzuki på 400 kubik, står i garaget.
Jag älskar att åka båge. Det pirrar i kroppen samtidigt som det är läskigt.

Det är några år kvar till pensionen, men Solveig låter inte äventyren vänta. Hon söker upp dem.
Jag läste en annons om att de behövde barnmorskor på Grönland och kände direkt att jag skulle dit.

Sedan hon läste annonsen har Solveig varit tre gånger på Grönland och arbetat som narkossköterska och barnmorska. Här hemma jobbar hon som barnmorska på Nyköpings lasarett, men Grönland har för alltid färgat henne. Det annorlunda landet lyser igenom i sälpälskudden
i tv-fåtöljen, i de färgstarka krukväxterna som precis acklimatiserat sig svenskt klimat, och i en tavla gjord av fågelfjädrar.
Jag brukar ändå försöka att inte ha alla sakerna framme, så att man inte får den där enorma längtan tillbaka. För så fort jag tänker på att sätta fötterna på grönländsk mark, och få andas den friska luften blir jag alldeles knottrig. Himlen är så blå, så blå. Här är den ljusblå om man jämför. Och norrskenet, det sprakar över himlen.

I Kangamiut på Grönlands östkust, där Solveig varit stationerad de två senaste gångerna, jobbade hon helt ensam och hade jour dygnet runt. Som längst var hon där tre månader i sträck.
Man klarar det, men ibland undrar jag till vilket pris. Man får inte släppa på känslorna, det går inte att ha hemlängtan när man är därute.
Grönland är väldigt lite som hemma. Det finns inga vägar, bara en radio och en tv-kanal. Landet ligger under danskt styre men 85 till 90 procent talar bara grönländska enligt Solveig. Själv har hon lärt sig tillräckligt mycket för att förstå sammanhang. Hon visar tidningar där de flesta ord innehåller både tio och femton bokstäver, och nästan alltid slutar på q.

I januari far Solveig tillbaka till den kornblå himlen och det blyga grönländska folket, bara hon får tjänstledigt.
Jag skulle vilja åka längre norrut, bo närmre glaciären där man tar sig fram med hundspann.
Under tiden fortsätter äventyret på småvägarna i Sörmland där Solveig svischar förbi med motorcykel.