Grovjobb bakom fiolen
Som musiker i Norrköpings Symfoniorkester måste man ha bra kondis, klara av att hålla tider och inte vara alltför kvällstrött. När Nyköpingsborna Anne Engström och Roine Uddfeldt kommer till De Geerhallen klockan nio på morgonen har de en fjorton timmar lång arbetsdag att se fram emot.
För violinisten Anne Engström och kontrabasisten Roine Uddfeldt har dagen börjat ännu tidigare. Båda pendlar till Norrköpings Symfoniorkester. Anne åker tåg från Nyköping och Roine tar oftast bilen hemifrån Ålberga.
Man måste vara disciplinerad när man spelar i en stor orkester. Man kan inte komma springande med andan i halsen precis när repetitionerna börjar, förklarar Anne innan hon tar plats bland de andra i orkestern.
Sorlet tystnar och de 87 musikerna exakt klockan tio låter musiken strömma ut över den folktomma salongen.
När Norrköpings Symfoniorkester kommer till Nyköping om två veckor sitter Anne med bland andrafiolerna. Men dessförinnan har hon och kollegorna ett fullspäckat program att ta sig igenom.
Den här helgen är det konsert i Linköping och Norrköping. Det betyder att gårdagen började klockan nio med uppvärmning och slutade först strax efter tolv på natten. Då var Anne och Roine hemma igen efter tre timmars genrep, en stunds paus i Norrköping, bussresa till Linköping, klädombyte, en sista repetition på plats för att kolla akustiken, tre timmar konsert, bussresa tillbaka till Norrköping och sedan bil sista biten hemåt.
Efter en sådan dag känner man sig alldeles spelbakis, säger Anne medan hon stoppar i sig en apelsin under genrepets korta paus. En högtalarröst meddelar att det är sex minuter kvar till musikerna ska sitta spelfärdiga på scen igen.
Ja, man blir trött i huvudet och seg i musklerna, instämmer Roine.
Ändå har de inget annat val än att snabbt komma i form igen. I kväll, lördag, är det nämligen dags att framföra samma stycken i De Geerhallen.
Och på måndag börjar vi repetera inför veckans skolkonserter. Det är nästan det som sliter mest. När vi spelar för skolor har vi två eller tre konserter varje dag. Även om de inte är så långa måste man koncentrera sig till max.
Nästa måndag börjar repetitionerna inför konserten i Nyköping den 31 januari. Då övar orkestern varje dag mellan tio och kvart över två.
Men jag ska plocka ut noterna veckan före och börjar spela hemma, berättar Anne.
Ungefär en tredjedel av arbetstiden går åt till spelövningar på egen hand. Resten av tiden ägnas åt konserter eller gemensamma repetitioner.
Vissa stycken kräver mer än andra. Bruckners fjärde symfoni som vi spelar i helgen är ganska jobbig. Den är 50 minuter lång och har inga pauser. Fiolerna ligger som en matta genom hela konserten. Det gäller att öva upp kondisen innan, så man orkar, säger Anne.
Hörselskador och förslitningar i axlar och rygg är vanligt bland yrkesmusiker. Varken Anne eller Roine går på gym, men försöker röra på sig så ofta som möjligt för att kroppen ska orka med. Blir det några timmar över mellan repetitioner och konsert drar Anne på sin träningskläder och springer en runda i Norrköping.
Att jobba i symfoniorkester är en heltidssyssla, men både Anne och Roine jobbar dessutom med musik vid sidan om orkesterarbetet. Anne är med i klezmergruppen Kandels Kapell och Roine hoppar in som basist i olika jazzsammanhang.
Orkestern räcker inte till för att täcka de egna personliga musikbehoven. Man behöver jobba med något eget och inte bara ingå i den stora apparat som en symfoniorkester är. Dessutom har vi ganska dåliga löner. Det krävs att man har andra spelningar för att man ska klara sig ekonomiskt, säger Roine.
Men även om lönerna inte är mycket att skryta med och arbetstiderna oregelbundna, tycker Anne att hon har ett riktigt toppenjobb. Och med en ständig ström av gästdirigenter blir spelandet aldrig enformigt.
Om man hade samma dirigent hela tiden skulle dirigent och musiker snart tröttna på varandra. Nu får vi möjlighet att prova olika tolkningar, infallsvinklar och idéer. Noterna är ju bara ett råmaterial. Sedan måste dirigent och orkester forma musiken tillsammans.
Så jobbar vi med nyheter