Gudomligt sommarnöje
I det sörmländska landskapet tronar unika, medeltida kyrkor bakom nästan varenda grön kulle. Svala och vackra hus att besöka på varma sommardagar.
Kyrkväktare Ing-Marie Eriksson väntar i porten. Hon är uppvuxen intill och tar hand om både Gåsinge och Dillnäs kyrka, någon mil från Gnesta.
Vi kan bara ha det öppet när någon är här. Det är tråkigt men det är så mycket som blivit stulet på andra ställen, säger hon.
Den stora sevärdheten är altarskåpet. Fyllt av små figurer berättar det om scener ur Marias liv. Det tillverkades omkring år 1500 i Antwerpen och satt först i Vårdinge kyrka. Enligt sägen räddades det till Dillnäs på 1700-talet av en rådig landshövding, som såg skåpet utkastat på kyrkbacken. Kyrkbesökarna i Vårdinge skulle nämligen få vila ögonen på en modernare altarprydnad.
Ing-Marie Eriksson har svårt att bestämma sig för när kyrkan gör sig bäst. På våren, när det gror och blommar på kyrkogården. Eller någon tyst, kall juldagsmorgon, när hon kommer först för att öppna.
Det är alldeles mörkt och man ser gravlyktorna glimma. Det är vackert.
Hon känner sig aldrig rädd för att vara ensam med de döda på kyrkogården.
Inte ett dugg. Många som finns i gravarna är folk jag känt eller åtminstone sett som barn, säger hon.
Några kilometer från Dillnäs ligger Frustuna kyrka.
På golvet berättar en stor gravvård, medryckande som få historieböcker, om livsvillkoren på 1600-talet. Åtta namn står uppradade. Barnen till paret
Ehrencreutz, som alla dog innan de nått tonåren. Under ett och samma år, 1694, förlorade familjen tre barn.
Tage Klasson har besökt
kyrkan hela sitt liv men fascineras fortfarande av graven.
Om barnen fick mässlingen fanns inget botemedel. När Gunborg Ehrencreutz dog 1738, hade hon fött 17 barn, säger han.
Han var barn när kyrkan renoverades på 1940-talet. Då återställdes mycket till ursprungligt skick, så som kyrkan såg ut innan en utsvävning i murrig, nygotisk stil gjordes i slutet av 1800-talet. Lille Tage hängde kyrkvaktaren i hasorna och hjälpte till när han kunde. En dag 1939 öppnades Ehrencreutzarnas grav tillfälligt och resterna av kistorna blottades.
Men den dagen var jag inte här, säger Tage Klasson och låter som om han fortfarande är lite besviken.
Han tycker om att sitta i kyrkan, gärna på vardagarna.
Det finns ingenstans där det är så tyst. Jag går helst hit ensam.
I Västerljungs kyrka, nära Trosa, bjuds besökarna på saft och kakor. De sammansvetsade byborna bekostade gemensamt ett nytt tak till kyrkan för några decennier sedan.
Vi skänkte virke som de sålde och köpte kopparplåt, minns
Marianne Hanner, som är medlem i kyrkorådet.
På kyrkogården kan man beskåda en grav i granit formad som en stor kon. Sveriges största pyramid, enligt vissa.
Så jobbar vi med nyheter