Guillou håller hov
Framför montern trängs bibliotekarier och journalister och förlagsfolk och vad det nu är för människor som hunnit till mässan dessa första tidiga timmar. Bokmässans första folksamling, faktiskt.
Plötsligt känns det som om alla bokmässor jag besökt flyter ihop till en enda evighetslång sekund där Jan Guillou står och talar h-ö-g-t och t-y-d-l-i-g-t inför publik. Men så lyckas jag slita mig loss ur den surrealistiska mardrömmen och tränger mig bort från Piratförlaget. Bara för att inse att det mesta annat också är sig likt på mässan.
Sveriges Radio och Aftonbladet får som vanligt vara montergrannar och bjuder på full aktivitet från morgon till kväll i sina färgmatchade utrymmen. Om Aftonbladet i vanlig ordning låtit en konstnär göra monterinredningen lyckas jag inte utröna, men någon orsak måste det väl finnas till att de ramat in hela sitt område med vajande röda fanor.
Hur får de förresten fanorna att vaja? Har de lånat Carolas vindmaskin? Det är såna märkliga tankar man får när man så smidigt som möjligt försöker ta sig fram i det göteborgska mässkaoset.
Förresten finns det fler produktiva och väl synliga författare än Jan Guillou. Dick Harrison till exempel. Efter att ha talat om sin slaveritrilogi på torsdagsmorgonen signerar han böcker till en vindlande rad läsare som alla vill prata lite medan de får Harrisons namnteckning i sin bok. Allihop kvinnor, konstaterar jag.
Och när jag tittar i programmet inser jag att Harrison knappt kommer att hinna få i sig lunchen innan han ska tala igen, men då om sin roman "Ofärd". Och senare ska han vara med och diskutera hur man skriver Sveriges historia. Ett seminarium där för övrigt den store Arn-fadern Jan Guillou inte är med och debatterar.
Han är väl någon annanstans.
Så jobbar vi med nyheter