Guld-Henke tillbaka i tävlingskanoten

Om jag är nervös? Det hoppas jag. Det är så det ska vara och det är jag alltid när jag tävlar. Men den här gången kanske nervositeten är av lite annorlunda slag. Jag har lite ångest för hur förbannat ont det kommer att göra att ta ut sig så mycket igen. Det var ju längesedan jag gjorde det. Och det är ingen lätt sträcka jag har valt heller.
Nej, Henrik Nilsson kommer att sitta i Nyköpings K4:a på 500 meter. När finalen avgörs på Djulösjön på söndagen vet Henrik vad som väntar.
Det går fort på K4 500 meter. Du måste ligga på max hela vägen, i en och en halv minut, fast du egentligen inte orkar det. På 1000 meter kommer mjölksyran successivt och blir värre och värre. På 500 smäller det bara till.

Efter OS-guldet för ett år sedan och timeouten i våras är Henrik tillbaka i en tävlings-kanot. Han har inte tagit något definitivt beslut när det gäller framtiden utan ser SM i Katrineholm som ett test.
Nu får jag se hur mycket jag egentligen har saknat tävlingsmomentet. Men det här är ju också ett sätt för mig att ställa upp för Nyköpings Kanotklubb.
Han säger att han mått bra av timeouten, och njuter av att slippa smärtan i kroppen.
Det känns väldigt bra i kroppen, bättre än på många år. Vilan har gjort mig gott. Annars har jag haft skadeproblem av något slag de senaste fyra åren. Det är skönt att slippa smärtan.

När det gäller målsättningen på SM svarar Henrik att han helt enkelt inte vet.
När de första SM-tävlingarna gick i Nyköping i somras var väl K4:an femma eller sexa på 1000 meter och sedan gick den runt på 200 meter. Bättre än så ska det väl kunna gå nu. Men jag vet inte i vilken form de tre andra är, jag vet inte riktigt vilket motstånd vi möter och vi har inte samtränat alls mycket.
I K4:an sitter också Jörgen Westerlind, Emil Björnskär och Pär Andersson.

Guld-Henke tillbaka i tävlingskanoten

Henrik Nilsson har bestämt sig nu. Det blir en comeback i samband med SM-tävlingarna i Katrineholm i helgen. Tävlingsnervositeten är den här gången uppblandad med viss ångest.