Jag hann precis kliva in på jobbet från regnet. Dyngsur och frusen när det plingade till i mobilen tre gånger. "JÄVLA TUR VI KÖPTE!!!!!" skrev sambon. Versaler och fem utropstecken, som en skriftlig hårtork. Vad var det som var så JÄVLA TUR att vi köpte? Det måste ju vara något viktigt! hann jag tänka innan jag öppnade sms:et. Hon hade bifogat en bild på en artikel med rubriken "O'boy-pulvret är slut – i hela landet". Det var alltså denna chokladdryck som var så "JÄVLA TUR ATT VI KÖPTE!!!!!". Ja, utan den hade vi ju säkert inte klarat oss. Eller hon, det är bara hon som dricker den... ungefär en gång i veckan.
Men det plingade ju tre gånger. Ett textmeddelande, ett bildmeddelande och en pushnotis. Pushen handlade förstås om detta guldpulver som fått min sambo att skriva med versaler och fem utropstecken. "Populära chokladpulvret slut på butikshyllorna - ingen prognos för lösning".
Jag var givetvis tvungen att läsa om förödelsen. Affärernas hyllor gapade tomma och några fick hämta chokladpulver hos svärmor (då är det verkligen viktigt). Men hör och häpna – det pulvret tog också slut. Nu snackar vi verkligen versaler och utropstecken.
Inte nog med det: Samma tidning skapade en liverapportering där folk kunde diskutera denna misär som drabbat landet. En matbutik skrev: "Nu returnerade en kund två paket O'boy. Kom och köp" och läsare gav tips på hur man gör hemmagjord chokladdryck. Vilka hjältar. De sitter och hjälper varandra i det lilla men också stora problemet det verkar vara för vissa.
Tänk att människor faktiskt kan hjälpa varandra med alla möjliga problem, som att chokladpulvret inte finns i butikerna för tillfället. Det är något galet men också något väldigt fint med det.