Hä bar å åk, Anja Pärson!

Den schweiziska storslalombacken i torsdags var inte VM-historiens bästa. Det snackades tidigt om hur mycket svårare det blev för varje åkare, hur isigt och slagigt och spårigt och snårigt det blev. Anja Pärson visste att det där inte var någonting hon kunde påverka och alltså brydde hon sig inte. Det var bara att åka. Det kan låta så enkelt och ändå är det precis den inställningen som gör odödliga svenska idrottsklassiker av vanliga svenska världsmästare, som gör att Anja kommer att bli en av våra största. Hon är redan en av våra stora, 21 år ung.

Samma inställning visar sig när psykningarna inför ett stort mästerskap rullar som laviner bland alptopparna. Anja Pärson deltar i det kriget, ingen jävel ska komma och tro att han eller hon kan sätta sig på Anja Pärson, men man får hela tiden känslan att hon bara sätter upp en spegel. Allt som riktas mot henne slår tillbaka. Det bekommer henne inte, det heller. Hä bar å åk.
Anja Pärson har inställningen och förmågan att totalt fokusera på uppgiften. Den förmågan är så perfekt kalibrerad med viljan att vinna att vi alltid kan räkna med Anja Pärson. Hon kan vara som allra bäst när det gäller som allra mest.
Men det är inte bara det, förstås.
Jag är ingen alpin expert men dom säger mig att hennes teknik är briljant, att det nästan bara varit Stenmark och Alberto Tomba som haft förmågan att liksom flyta fram i backen på det där sättet. Anja Pärson åker skidor lika vackert som Gaudí ritade byggnader. Kombinera det med bra form, en fantastisk fysik och en vinnarskalle som nästan får portarna att vika sig när Anja är en meter ifrån dem. And we have a winner, ladies and gentlemen.
Men det är inte bara det heller.

Anja Pärson är flickan från Byn och skidprinsessan från Monaco i en och samma person, så rätt att det nästan gör ont. Hon har ett så vinnande sätt att hon kommer undan där andra hade blåst omkull, som när hon berättade att det var de andra tjejerna i landslaget som söp henne full första gången. Hon har ett humör som smittar och en så ljuvlig kaxighet att man blir alldeles glad.
Stenmark vann medaljer i en snabbare takt än de kunde tillverkas. Han hade inte samma humör och kaxighet men en stillsam humor och en tuffhet folk inte såg eller ser bakom en uppmålad blyg fasad, en sanslös stickad mössa och pur nostalgi. Han är en hjälte och jag blir förbannad när folk med mikrofoner fortsätter att skämta om att så mycket har dom aldrig hört Stenmark säga på en och samma gång. Jag gillar Peter Jihde, men det där var under hans värdighet.

Pernilla Wiberg var också bäst när det gällde och hon vann fler medaljer än det finns bokstäver i ordet världsmästerskap, men jag tror att Anja Pärson snart är ikapp och förbi båda två. Idag vinner hon ett nytt guld. Hon tar sin femte mästerskapsmedalj. Anja Pärson är 21 år och vinner sitt tredje VM-guld. Hä bar å åk. Respekt.