Trollkarl, varitéartist, sångare, poet, buktalare och ståuppare. Egentligen spelar det ingen roll vilka etiketter man klistrar på Carl-Einar Häckner eftersom han ändå gör sitt allra bästa för att sabotera dem.
Som trollkarl fumlar han och misslyckas med tricken. Som sångare sjunger han falskt. Och som ståuppare ger han in i svindlande långa monologer som hela tiden rör sig precis på randen till katastrof.
Carl-Einar Häckner verkar helt enkelt besatt av det som skaver och inte fungerar. Han skruvar svettigt på mikrofonstativet utan att någonsin få det att fastna i rätt läge, drar hela tiden fram fel kort ur kortleken och flämtar och fnyser sig maniskt fram genom föreställningen.
Man kan lätt missta sig och tro att han bara driver med hela trolleritraditionen, sig själv och oss i salongen. Men i Häckners värld är det nära mellan flams och bråddjup, och ofta känns han som ett vidöppet bultande hjärta som bara söker publikens bekräftelse och kärlek.
Showen "Swedish meatballs" gavs ursprungligen i Australien, men hur mycket av det materialet som finns kvar när Häckner nu kommit hem till Sverige och lagt till "med lingon" vet jag inte. Några av trollerinumren har han visat förr, till exempel det absurt kladdiga och helt galna banannumret, men det gör inte så mycket. De magiska konsterna är ju ändå mest en förevändning för att stå på scen. Det som verkligen betyder något är krumbukterna och förberedelserna — och så det skickliga "tjötet" med publiken förstås.
Som åskådare är man aldrig riktigt säker på vad man ser och vad som väntar. Häckner börjar i ett nummer men slutar i ett helt annat. Ska han trolla med sidenhalsdukar krävs först tjugo minuters dividerande om själva halsdukarna. Var är de köpta? Vad kostade de? Är det verkligen äkta siden? Flera i publiken kallas in och får känna på sidenet och tycka till. Och Häckner häcklar självklart var och en som vågar ha en åsikt.
Hela idén är att det ska skava och vara för mycket, och varje försök till allvar desarmeras i nästa ögonblick med ett varggrin till leende. Carl-Einar Häckner är trollkarlen som upphöjt fumligheten och misslyckandet till konst. Att publiken charmas är inte konstigt. Mixen av magi, galenskap och gränslöshet är underhållande, men det är ändå Häckners stora hjärta man minns bäst efteråt.