Hagermans moderna dåtid
Maja Hagerman lyfter på luren i norrländska Piteå. Hon är där och föreläser om medeltiden på en konferens om tillväxt. Det låter som en lite konstig kombination. Men det är det inte, försäkrar hon.
Det jag försöker att förmedla till de här tillväxtmänniskorna är att det ska intressera sig för hur människor tänker, vilken enorm betydelse tankens kraft har. Olika sätt att tänka påverkar verkligen allt
i ett samhälle, säger Maja Hagerman energiskt och tar modeindustrin som exempel.
I dag matas vi med information som säger att mode är viktigt och att vi ska bry oss om mode. Det blir till en jättemarknad. Likadant var det under medeltiden, men då var det helgonkulten som till stor del påverkade marknaden. Folk lade massor av tid och pengar på pilgrimsresor, helgonbilder och liknande.
Det var en enorm faktor i den ekonomiska tillväxten.
I dag kan vi se tillbaka och tycka att folk var fanatiker och lite knäppa. Men det kommer säkert att bli så att folk i framtiden tycker samma sak om oss.
I dag kommer Maja Hagerman till Nyköping för att få Hertig Karls pris i sin hand. Priset får hon för sina bedrifter på det historiska området.
Det är otroligt bra. Jag är extremt glad, verkligen!
Prissumman på 50 000 kronor vet hon på en gång var den kommer att hamna. Pengarna går rätt in i arbetet med en tjock lunta som Maja Hagerman skriver på. Den ska handla om gamla mytiska folkslag som finns främst i den germanska och den keltiska historien. En del fanns på riktigt, en del var påhittade.
Gamla historieböcker är ofta så patriotiska, så jag vill skriva en modern bok om gammal historia. Svenskarna framställs ofta som antingen plundrande galningar eller som helt isolerade bönder. Så var det absolut inte, men det är bara forskare och akademiker som vet det. Har vi kvar den bilden kan det bli ett problem
i framtiden, då blir vi historielösa. Jag försöker att vara en sorts bro från arkiven och forskarna till vanliga människor.
Maja Hagerman tycker att den svenska historien har kommit i skymundan i samhället. Många pratar om mångkulturella samtal, men skyfflar samtidigt undan den svenska kulturhistorien.
Det ses nästan som lite suspekt och märkligt att intressera sig för svensk historia. Andra kulturer ses ofta som finare och mer intressanta än vår egen. Men hur ska vi kunna ha ett mångkulturellt samtal om vi inte har någon känsla för vår egen historia också? säger Maja Hagerman med eftertryck.
Hon har massor av idéer på nya böcker, tv-program och forskningsområden som hon skulle vilja gräva i. Germanboken är något av ett drömprojekt som hon har funderat på länge, ända sedan första boken kom ut -96. Men hon skulle också vilja skriva något om kvinnohistoria, till exempel.
Jag är inte särskilt bra på kungar och krig. Men jag tycker att historia är så spännande för att det är ett sätt att förstå världen. Medeltiden är till exempel en helt annorlunda tid än vår och den kan te sig underlig i någon mening. Genom att titta på andra tider kan vi lära oss att inte ta vår värld för given. Att ge sig själv ett sådant tankeexperiment är uppfriskande, tycker jag.
Så jobbar vi med nyheter