I går var måndagsstämningen värre än vanligt bland dem som försvarar Sveriges konsumenter. Riksdagspartier rasar mot att företag inte lyder Allmänna reklamationsnämnden (ARN) rapporterade SVT, allt fler är missnöjda med sin bank skrev Svenska Dagbladet och i samma tidning propsade konsumentminister Birgitta Ohlsson (FP) på att opålitliga finansiella rådgivare bör sättas dit.
Att allt fler är missnöjda med sin bank kan antas bero på mediegranskningen av boräntor, stora bankbonusar och en ökad allmän misstänksamhet mot banker i finanskrisens spår. Socialdemokraterna, Vänstern, Centern och Sverigedemokraterna vill att ARN:s råd blir juridiskt bindande samtidigt som nämnden själv är nöjd med att nästan en tredjedel av företagen struntar i fällningarna. Finansiell ”rådgivning” är ofta inget annat än aggressiv marknadsföring enligt konsumentminister Ohlsson, som skriver att konsumentskyddet måste öka.
Det ligger i marknadsekonomins natur att konsumenter, banker och andra företag har stort handlingsutrymme. I fallet med missnöjda bankkunder borde kritiken ha en självsanerande effekt. Det är ofta lätt att byta bank men den motsatta uppfattningen är fortfarande utbredd. Endast två av tio bankkunder har skridit till handling under de senaste fem åren enligt en undersökning från Silentium. Det ska inte bankerna belastas för.
Samma självsaneringsprincip skulle kunna gälla vid ARN:s fällningar, en del av problemet är att klagomålen inte sprids i någon större utsträckning i medierna.
Kravet att reglera finansiella rådgivare är däremot rimligt. Det har blivit allt svårare för icke-experter att överblicka alternativen och provision frestar rådgivare att sälja dyra och krångliga produkter, som Ohlsson skriver. På längre sikt är det en förlustaffär för välfärdssystemen om banker har omfattande möjligheter att blåsa sina kunder.