Halttunens historia bättre än Daniels

Niko gjorde mål vid den första längre puckkontakten. Något jättepass. Kallt spel hela matchen trots att det fanns en hel del mjölksyra efter några byten. Och så ytterligare ett mål. Det var liksom gjutet att utse Halttunen till matchhjälte.
Pär Holmqvist var hyfsad även mot Hammarby. Nu klev Nikos före detta lagkamrat från Björklöven fram ytterligare ett snäpp. Och Fredrik Håkansson blev på köpet en helt ny spelare om man jämför med en synnerligen blek premiär från hans sida. Naturligtvis hittade de inte alltid varandra. Men adrenalinet fanns där. Den där frustande glädjen att skapa chans på chans som sprider sig till läktaren.
Under långa perioder var till skillnad mot sist på Hovet alla tre femmorna i gång. Miikka Männikkö och Roger Jönsson är mestadels strålande i offensiven. Jag utnämner redan Männikkö till den bäste skridskoåkaren i Nyköpings allsvenska laguppställningar.
Men så blev 25 till 55.

Gladast i går var sannolikt Huddinges Daniel Karlsson. Han var ytterst nära att åka ut efter en dubbelattack på Urban Omark strax innan han assisterade till powerplaymålet som gav 53 och innebar starten på vändningen. Inte sämre av att Daniel, som var duktig straffskytt när han spelade i Nyköpings Hockey, fick avgöra på straffar. Roligt för Karlsson som har inkasserat iunga förluster i Huddingetröjan i Rosvalla.
Men på något sätt var Niko Halttunen-storyn så mycket bättre. Definitivt åtta snäpp roligare för alla Nyköpingsfans.
Varför blev det då inte den storyn som segrade? Naturligtvis var det en hel del tillfällen i form av individuella misstag som låg bakom att Karlsson blev hjälte och inte Halttunen.
Nyköping fick inte bort de surrande Huddingespelarna framför sin egen kasse.
Ska man fortsätta bakifrån måste straffskyttet bli bättre. Där brände Halttunen själv en stolpe ut. Nyköping satsade finskt rakt av på straffarna. Den poängen är för viktig för att slarvas bort med tre tama avslut.
Numerära överlägen har tidigare varit ett starkt NH-vapen. Så var det inte i går kväll. Personligen gillar jag powerplayfemmor i allmänhet och snudd på hänsynslösa toppningar när matchen står och väger. Nyköpings tränare Jens Hellgren satsar oftast på att bara omfördela rollerna i de befintliga femmorna. För närvarande räcker det inte till. Ett ungt Huddinge hade ett klart mera distinkt och effektivt powerplay i går.

Jag vet att den här kommentaren egentligen enbart skulle handla om ishockey. Men när kille som spelade division 3-handboll i IFK Nyköping förra året i form av Jakob Sundberg gör sex mål för Hammarby i elitseriederbyt mot Djurgården och före detta IFK-kollegan Lukas Karlsson avgör går det inte att låta bli att nämna sporten handboll. Häftigt!
8 300 på läktaren. När Karlsson fixar så att det blir 3029. Sånt ger kalla kårar.
Det gör inte direkt drygt 1 000 i Rosvallapubliken i en hemmapremiär. Taffligt inledningsprogram. Och aldrig något riktigt tryck i hallen. På fredag får vi ett kvitto på hur stort hockeyintresset i Nyköping är för närvarande. Nyköping möter AIK. Det är inte medgångsintresset som mäts.