I Mariakyrkan i Katrineholm firas gudstjänst i traditionell tappning, med predikan och sång. I källarlokalen är det tyst, ett ensamt ljus är tänt. Men också här firas gudstjänst, Kväkarnas gudstjänst – utan vare sig predikare, predikan eller sakrament. Bara enkelhet och tystnad.
Kväkarna, eller Vännerna som de oftast kallar sig, är ett samfund som i Sverige samlar runt 100 medlemmar. Med Vänners vänner är det omkring 500 personer, som runt om i landet deltar i andaktens tystnad.
Nicklas Adamsson, kväkare i Katrineholm, var politiskt aktiv inom Miljöpartiet. Han är en av få kväkare i Sörmland, kanske till och med den ende medlemmen i den här delen södra Sverige.
I kväkarnas tro återfann Adamsson sina tankar och sin ideologi i fråga om miljö och hållbar utveckling. När han fann att Vännernas samfund kunde erbjuda honom en trosinriktning som talade till honom var steget inte långt till att välja att leva i enkelhet.
Alla människor är lika värda. Den övertygelsen har drivit kväkarna sedan mitten av 1600-talet. Den övertygelsen har de fått lida för; att vara pacifist, att vägra vapen, att vägra betala tionde till kyrkan.
Nicklas Adamsson leder kväkarnas Mälardalsgrupp. I perspektivet medlemmar är han i princip gruppen. Men till andakten, som firas gemensamt en söndag i månaden, kommer flera Vänners vänner – människor som i gemenskap söker sitt inre ljus, sin kontakt med Gud.
Kväkarens andakt är en tyst andakt. Den välkomnar alla, oavsett tro, kön, sexualitet och kultur, som söker inre frid och Gud – som enligt kväkarna finns i alla människor – eller, om man vill, det goda inre ljuset. Det är för att uppnå detta som andakten bygger på tystnad.
Deltagarna sätter sig i ring, med tänt ljus och slutna ögon. För att bli en helhet med Gud. För att komma i kontakt med det inre ljuset.
Ingen kräver att en besökare till en andakt i källarvåningen ska berätta om sig själv. Det är bara att sitta med och delta i den tysta andakten. Vill man berätta, ja då blir man uppmärksamt lyssnad på, berättar Adamsson.
Adamsson har i hela sitt liv varit intresserad av andlighet. I en artikel om kväkare i Sverige, som han läste i mitten av 1990-talet, hittade han äntligen hem.
– Jag kände att det överensstämde med hur jag kände och tyckte. Det "talade till mitt tillstånd" och jag tog kontakt med kväkarna och läste litteratur. Då fanns det en Sörmlandsmedlem och vi firade andakt tillsammans.
År 2004 blev han medlem fullt ut.
Att kväkarna är ett i sammanhanget väldigt marginellt trossamfund vad gäller utövare är inget som bekymrar honom. Det finns ingen ambition, ingen önskan att missionera för att öka antalet medlemmar.
Det är en grundtes hos dem som är knutna till den mer liberala delen av kväkarna. I Europa dominerar den traditionella, liberala tron. I USA finns en frikyrkosinnad kväkarrörelse som är mer lik andra frikyrkor.
– Det är viktigt med tillit och respekt för varandra.