Han blev Nävekvarn trogen

Men Bengt, som blev faderlös redan vid 17 år och fick försörjningsbörda för mamma och syskon, var företagsam och visste vad han ville.
Så fick han tillsägelse att röja på tomten när lantmäteriet skulle komma och titta på platsen. Avloppsfrågan var inte besvärligare än att det gick att leda röret ner i närbelägna Näveån.
Då, när Bengt byggde, var det på en tomt i utkanten av Nävekvarn. Idag ligger det stora bostadsområden norr om hans hus. Samhället har växt.
Bengt har alltid varit snickarintresserad men målning blev hans arbete.
Jag var anställd av bruket och målade bland annat deras bänkar, berättar Bengt där vi sitter i hans kök på Hyttvägen där sonen Kent bjuder på kaffe och banantårta.
Bengt berättar om sin pälshandel.
Det började med kaniner. Så gick jag över till nutria (sumpbäver) och slutligen hade jag 300 chinchillor här. Jag fick bygga till på baksidan för att få plats med dem.
Han jobbade på bruket samtidigt så hustrun Margit hade ett stort ansvar för pälsdjuren.
Jag och en annan hade en utställning i Flen där vi visade upp kvaliteten på våra pälsar. Den var god och vi tjänade bra, säger Bengt.

Även då fanns det motstånd mot pälshandeln.
Man fick se upp när det kom besökare så ingen saboterade för oss.
Närheten till vattnet har gillats av Bengt. Dels när han som liten tjuvfiskade lite och senare även som seglare. Han har en pokal i Nävekvarnsregattan med sin skärgårdskryssare. Hustrun var också en duktig seglare.
När vi skulle ut och dansa så kunde vi ibland ro över Bråviken till Arkösund, säger Bengt. Vi tyckte väl flickorna var vackrare där.
Bengt firar inte födelsedag. Han tillhör Jehovas vittnen och eftersom de tror på ett evigt liv är födelsedagen ingen högtidsdag. Men det är klart att han är en av de i dag äldsta Nävekvarnsborna.
Han deltar fortfarande i församlingsarbetet och åker då och då in till Rikets sal på Arnö i Nyköping.
Jag trivs i Nävekvarn, är ju en så god förklaring som någon till att vara orten trogen.