Han minns när bomberna föll

Där fanns ingen industri och fram till dess hade Dresden lämnats i fred. Staden hade vid den tidpunkten 635000 invånare men där fanns också stora mängder flyktingar. Första bombvågen med 1000 bombplan kom på natten, och släppte brandbomber. Nästa natt kom ytterligare en våg av plan som släppte sina bomber i områden som var mörka. Mörka områden var parker och dit hade människor sökt sig för att få skydd.

Vi sitter i Erich Kuntschers kök i villan i Svalsta. I Sverige har han bott sedan 1954. Först kom han till Sundsvall som mekaniker för Volkswagen och den utbildning han fått innehöll fyra års utlandsarbete. Så kom han till Nyköping där han arbetade som kundmottagare och verkmästare.
Familjen återvände aldrig till Tyskland. I stället utbildade han sig till yrkeslärare och arbetade åtta år i Södertälje.
Men det var i Sudettyskland det började. Ett område som lydde under Tjeckien och där 3,5 miljoner tyskar bodde. Det var tufft och klimat blev än hårdare för tyskarna i området när Hitler kom till makten.
Exempelvis tilläts inte tyskarna lyssna till Hitler när denne talade i radion. Radion fick lämnas in.
1939 flyttade familjen till Dresden. Erichs pappa blev inkallad 1941 när Ryssland kom med i kriget.

Erich berättar om Dresden som en mycket vacker stad. Han berättar om hur Hitlerjugend gick till tågen och hämtade tyska flyktingar undan ryssarna och förde dem till de ställen där de skulle bo. Erich var 14 år då. Han minns särskilt en kvinna med sex barn som han tittade efter under bombningarna.
Tre toner och så ljöd huvudlarmet över staden som saknade luftvärn, bara attrapper fanns. Så kallade julgranar fälldes, ljussignaler för bombplanens navigering. Och så började staden brinna. Det var så varmt att asfalten brann. Bombplanen kom tillbaka då och då. Under alla anfallen förlorades bara ett bombplan.
Flykten blev också dramatisk där familjen delades och slutligen förenades i en stad som heter Eichstedt. Där arbetade sig Erichs pappa till en tomt och kunde bygga ett hus. Erich utbildade sig till bilmekaniker och kom så till Sverige. Hustrun Wally kom efter och de tre barnen föddes. Hustrun är nu borta men Erich har tolv barnbarn. Och här har han funnit sig till rätta. Brodern bor i det hus som byggdes i Eichstedt.

Han minns när bomberna föll

Man är rädd, man bara skakar. Erich Kuntscher upplevde bombningen av Dresden 13 och 14 februari 1945. Det var i krigets slutskede och ingen trodde att det skulle ske.