Han siktar mot VM 2010
När Raffi Dawli gick på handelsprogrammet på Tessinskolan i mitten på 90-talet hade han schemalagda dagar i skolans café. I dag är det han som driver caféet.
Man frågar hur deras dejter har varit, hur det går i skolan eller hur filmen var, säger Raffi som tillsammans med sin far också äger Östergodis mitt emot Röda Kvarn.
Han känner igen de flesta eftersom han träffar dem både i skolan, på Östergodis när de köper godis innan bion och på krogen när han arbetar som ordningsvakt.
Men det tar en månad innan man lärt känna de nya ettorna. De kan vara lite blyga i början, ler Raffi.
Två tjejer går förbi det för dagen stängda skolcafét och ropar hejdå med hög röst till Raffi. Han svarar glatt och igenkännande.
När dagen på Tessin är slut fortsätter den på Östergodis. Då har pappan gjort sina timmar där. Raffi tar över vid fem och kör till nio på kvällen.
Jag jobbar hela tiden, jag tycker om att jobba. Men jag åker på semester tre veckor per år. Då blir det charter till något soligt och varmt ställe.
Raffi hinner också med att döma fotboll i division fyra och att på sommarhalvåret vara tränare åt Bissarnas herr-
juniorer. Fotbollen har alltid varit en central del i hans liv. Som liten, innan han kom till Sverige, spelade han på gatorna i Libanon. När han som 13-åring, sin första sommar i Sverige, spelade fotboll på planen utanför familjens bostad i Nyköping, hakade några svenska grabbar i samma ålder på i leken.
En dag frågade vi om de ville spela med oss. Sen hamnade jag i samma klass som en av killarna och hans pappa var tränare i IFK Nyköping, berättar Raffi om hur det kom sig att han började spela i lag.
Men för fyra, fem år sen gav han upp lagspelandet. Det var då han insåg att pojkdrömmen om att bli proffs aldrig skulle gå i uppfyllelse. Nu dömer han istället när andra spelar.
Det var när Raffi under en match kritiserade domarens beslut som domaren uppmanade honom att gå en domarkurs, om han nu var så stursk och trodde han visste bäst.
Jag var stor i käften när jag spelade fotboll, säger Raffi.
Så jag gjorde det, för att visa att jag vågade. Det skulle väl inte vara så svårt, bara man var lite engagerad, tänkte jag.
Så började han döma småknattar och har sedan gått fler och fler kurser. Nu dömer han i fyran och nästa år hoppar han troligtvis upp i trean. Och liksom i det mesta Raffi företar sig så drivs han av att bli så bra som möjligt, av att se hur långt han kan komma.
När jag började döma frågade någon mig vilket mål jag hade. Då sade jag VM 2010. Jag håller fast vid det.
Så jobbar vi med nyheter