Handlingsstyrd Kanger på Hellmans
Fem böcker om kriminalassistenten Elina Wiik tänker Thomas Kanger skriva. Förebild och inspiratör är den hårdkokte amerikanen James Ellroy.
Thomas Kanger ser sig oroligt omkring inför sommarens första Läslustkväll på Café Hellman. Men tjugo biljetter är sålda och fler än så brukar komma, så han kan andas ut.
Thomas Kanger är journalist, författare och lärare. Till hösten ger han sig iväg till Vietnam, staden Da Nang,för att undervisa journalister. Han undervisar också sedan flera år i journalistik på Västbanken och på Gazaremsan. Det gör han på uppdrag av FOJO, journalisternas fortbildningsorganisation.
Frilans har han varit sedan 80-talet. Största uppdragsgivaren är TV4, framför allt redaktionen för Kalla Fakta. I vår har han jobbat för Nyheterna. Och så skriver han böcker. Några reportageböcker har det blivit och så debutdeckaren, Den första stenen.
Jag fick lust att testa, att kasta loss och se vad man kan hitta på. Sen gillar jag att skriva böcker, jag gillar hantverket. Alternativet till en deckare hade varit att skriva en reportagebok till, och det ville jag egentligen inte. Nej, det var bara att sätta igång, berättar Thomas Kanger.
Den första stenen introducerar kriminalassistenten Elina Wiik. Hon är en rekordelig ung kvinna, ensam och med en mystisk och mogen älskare som hon nästan aldrig får träffa. Dessutom har hon bara en enda väninn a. Elina Wiik är den sortens hjältinna som alltid har det städat hemma. Självklart undrar jag om Elina ska få bli lite mer spännande i nästa bok?
Jaså, du tycker att hon är så präktig. Jag tycker hon är trevlig, jag. Hon är väldigt sympatisk. Och det hade inte gått annars, jag ska ju leva med den här gestalten i fem böcker.
Men problemet med Elina är att hon satsat på jobbet, visst, jag håller med, det är väldigt lite att ha en enda kompis. Jag tycker lite synd om henne. Och det är klart att hon ska få en karl till sist, det måste hon få.
Så har vi klarat ut det. Men i nästa bok Sjung som en fågel ska läsaren inte hoppas på några större förändringar. De kommer att inträffa i bok nummer tre, som är under arbete. Exakt vad som ska ske vill inte Thomas avslöja. Han eftersträvar dessutom enkelhet och ett avskalat språk.Karaktärernas privatliv ska inte tillåtas breda ut sig.
Gillar man psykologiska thrillers, då ska man välja något annat än mina böcker. Jag skriver väldigt handlingsstyrt och inte psykologiskt. Det är historien som är motorn i boken och jag försöker få fram karaktärerna genom vad de säger och vad de gör.
Dialogen i Den första stenen kan uppfattas som stel och konstlad. Men Thomas Kanger menar att det är ett medvetet val.
Dialogen är ett sätt att föra handlingen framåt, på bekostnad av det personliga samtalet. Det går inte att skriva som folk pratar, eller förresten, det går nog, men det skulle ta väldigt stort utrymme.
Göteborg har fått Erik Winter. Ystad har begåvats med Wallander. Stockholm har allsköns detektiver i omlopp. Men vad har Västerås? Inte mycket, insåg Thomas Kanger och placerade Elina Wiik i Västerås.
Maken till osexigare stad får man leta efter. Samtidigt så är det detta som är Sverige. Dessutom är jag lat och eftersom jag bott i Västerås i 20 år så slapp jag göra massor av research. Jag vet hur folk agerar där och det är skillnad på exempelvis norrbottningar och västmanlänningar. Jag ville inte hamna fel, förklarar Thomas.
Thomas Kanger är en av många journalister som skriver kriminalromaner. Åke Edwardson och Liza Marklund är två andra. Han menar att journalistkåren har näsa för goda historier och ett intresse för verkligheten som är gångbart i genren.
Deckaren handlar om motsättningar, om realism och starka händelser, allt det där som vi journalister söker.
Hans första deckare är hårt knuten till verkliga händelser som utspelades i det skånska samhället Klippan i början av 90-talet. Thomas Kanger har förflyttat skeendet till Västerås, friserat karaktärerna men det mesta har faktiskt hänt.
Men den andra boken i serien som kommer i vår är annorlunda. Där är det mesta påhittat, från början till slut. Boken kommer också att växla i perspektiv, mellan mördarens och berättarens. Boken handlar mer om varför än vem som utfört brottet.
Jag är inspirerad av James Ellroy. Precis som alla karlar i min ålder, höll jag på att säga. Men intensiteten i hans stil passar bättre i det amerikanska samhället. Här i Sverige blir tonen mer molande, ångestfylld och dov.
Så jobbar vi med nyheter