Häromveckan var jag i Moskva. Enorma, sovjetiska byggnader rymmer idag amerikanska varumärkens butiker. Borsch, kaviar och vodka samsas med McDonalds och KFC.
En rysk kvinna jag träffade på flyget fnissade nervöst när jag använde Gorbatjov-ordet ”glasnost”, på svenska ”öppenhet”, och rådde mig att hålla tyst. Vladimir Putin gillar varken väst eller demokrati. Ändå etablerar sig amerikanska (!) företag. Turister besöker landet. Det säger mycket om den tid som är vår.
90-talets modefluga, globaliseringen, är idag trendig att kritisera. Politiska aktörer går framåt genom att slå ner på den. Trump, Brexit, Le Pen – exemplen är många. Samtidigt är mitt och ditt långväga resande orsak till att det brinner i Sverige, i Grekland, i Kalifornien. Tonåringar har vänner i Bryngelstorp, Borlänge och Botswana. Krig i Syrien påverkar Södertälje och Stenkulla.
Mycket var lättare förr. Det innebär inte att det var bättre förr. Globaliseringen möjliggör mycket gott: resor, kulturutbyten, kommunikationer och samarbeten. Att återvända till svunna tider är heller inte möjligt. Utvecklingen mot en sammanflätad värld stannar inte av, vare sig man vill det eller inte. Att låtsas som att globaliseringen har alternativ är meningslöst. Istället för att kritisera det nya samhället borde politiska partier fokusera på att anpassa sig och medborgarna till det. Moskva är sena på tåget – men att globaliseringen gjort avtryck där är bevis på hur svårstoppad den är.