Musikdagar i Gryt 2013
Sopransaxofon: Anders Paulsson
Cello: Svante Henryson
Klarinett: Kjell Fagéus
Det firas förstås lite extra denna gång. Och tillbaka som konstnärlig ledare är nu Kjell Fagéus, som ordnat mycket spännande.
Årets musikdagar började i onsdags med en mycket välbesökt konsert på Grytsberg. Bara idén att låta en sopransaxofon och en cello mötas och vara de enda i en duo är just spännande. Och musikerna Anders Paulsson och Svante Henryson är världskända var för sig för att de rör sig över alla gränser vad gäller musikgenrerna, både genom det de spelar och den musik de själva komponerar.
Detta märktes också på det blandade programmet i onsdags, så det bör ha funnits favoriter för de flesta musiksmaker att gotta sig åt.
Direkt ska sägas att allting låg på en så fantastisk teknisk nivå att behållningen av kvällen berodde på vilken musik man gensvarade mest på.
Tysk och fransk cembalomusik finns ju i dag i alla tänkbara arrangemang. Saxofonens långa melodilinjer mot cellons växling av stråk och pizzicato fungerade fungerade förstås också för Bachs Goldbergvariationer (bara arian plus nr 1,7 och 13 och repris på arian). Fast mer efterklang som i en kyrka hade inte skadat. Och efter ett tag var det ändå något som kändes fel med saxofonens ytterligt ljusa och sköra tonbildning i denna musik. Då var Rameau bättre och mer robust för denna duo-form.
Bäst fungerade helheten förstås i den musik de själva skrivit för sina instrument. Ibland nära populärmusikens uttryck, lugnande och melodiöst. Ibland med anknytning till äldre former, som barockens värdigt dansande saraband. Och helt förbluffande i låten Off Pist med plötsliga tvärstopp bland slalomsvängarna och lika oväntade insvängningar i främmande tonarter. Virtuost samspelat!
Den som ibland stal showen var Svante Henryson med sin magiska franska cello. Han förenade blues och chaconne med inspelat trumkomp standard medium swing ur telefonen. Och otroligt så lätt han spelade och knäppte och så lätt det såg ut.
Extranumret var C Jam Blues: svängigt, fritt och överdådigt läckert spelat.
Bonus? Jo, Kjell Fagéus och Anders Paulsson som så suveränt spelade Poulencs sonat för två klarinetter.