I slutet av maj förra året satt Hans Thelin hemma i sin soffa i vardagsrummet och tittade på tv. Östnytt rapporterade att en 86-årig man försvunnit spårlöst från Vrinnevi-sjukhuset.
– Jag blev berörd, mannen påminde om min egen pappa.
Via sin dator anmälde Hans omedelbart sitt intresse till Missing Peoples skallgångsregister.
Varje år anmäls 7000 personer som försvunna i Sverige. Vårt samhälle har inte resurser att söka efter alla. Därför startades Missing People Sweden. Det är en ideell förening som publicerar efterlysningar av och arrangerar skallgångar efter försvunna människor. Målet är att kunna genomföra en skallgång inom sex timmar.
När 86-åringen försvann hörde hans son och dotter av sig till Missing People. Mindre än ett dygn efter försvinnandet inledde Missing People ett sök.
Tankarna snurrade i huvudet på Nyköpingsbon Hans Thelin när han tillsammans med schäfern Bimbo färdades på E4 söderut, på väg mot samlingsplatsen.
– Alla kan drabbas av att en anhörig försvinner. Om någon av mina anhöriga, ett barnbarn till exempel, försvann så hade jag velat att hela världen gick ut och letade.
I Norrköping sökte polis och hemvärn med hjälp av hundar och helikopter med värmekamera efter den försvunne mannen. Samtidigt sökte Missing People i de områden som de blivit tilldelade. Några sökte igenom sjukhusets lokaler och korridorer. Andra letade med hjälp av på fyrhjulingar och ett par stycken sökte efter 86-åringen i närliggande bostadsområden från bil.
86-åringens son och dotter tog plats i en av fyra fotpatruller.
– Det var jobbigt att se de anhöriga, som grät och var förtvivlade. Samtidigt tycker jag det är bra att anhöriga är med vid skallgångar, de vet ju mer om den som har försvunnit, säger Hans.
Han fick plats i annan fotpatrull. Hans kände inte någon av de andra, men kände samhörighet och stöd i gruppen, att alla strävade mot samma mål och att han själv hade en viktig plats i gruppen.
– Jag kände att det hängde lite det på mig om vi skulle hitta honom eller inte. Drömscenariot var förstås att hitta honom levande. Vid ett tillfälle tyckte jag att jag såg någon ligga bakom en buske. Men det visade sig vara en skjorta, som inte tillhörde den försvunne mannen.
Missing People har blivit en folkrörelse som ger hopp – dag som natt, när det behövs som mest. 25000 frivilliga finns ständigt reda att rycka ut för sina människor.
– Ju fler vi är desto större chans att fler försvunna hittas, understryker Hans.
I Norrköping övergick kväll till natt. Varken hemvärnet, polisen eller Missing People fick vare sig ledtrådar eller livstecken att gå på. Antalet frivilliga minskade allt eftersom. Hans kände stor frustration. Han fortsatte söka tills sökandet lades ner klockan två på natten.
– Jag oroade mig för att mannen skulle ligga och lida någonstans. Jag ville inte åka hem, ville inte ge upp, men både jag och hunden var trötta och genomvåta.
Missing People genomförde flera sökinsatser efter 86-åringen. Först i början av oktober hittades han, av en svampplockande familj utanför de områden som Missing People sökt av. När Hans i Nyköping nåddes av nyheten blev han nedstämd, men samtidigt lättad.
– De anhöriga måste få veta vad som hänt den som försvunnit, måste få ett svar, för att få ro i själen.
I somras blev Hans sjukskriven. Sedan dess kan han inte delta i Missing Peoples skallgångar. Men varje gång någon försvinner i Sörmland får Hans ett sms i sin telefon.
– Nu vill jag bli frisk. Jag vill fortsätta engagera mig i Missing People, göra en insats.