Här är din agenda, Fredrik Reinfeldt

Föga förvånande är nyckelorden för det svenska ordförandeskapet ekonomisk kris, arbetslöshet och klimatförändringar. Krasst kan man ju säga att det är vad allt handlar om idag. Alliansregeringens noga genomtänkta arbetsprogram är en väl sammanfattad lägesbeskrivning och bör läsas just som en sådan. Men som i så många andra fall finns mycket att läsa mellan raderna.
Redan för ett år sedan upprättades faktiskt ett program för ordförandeskapet. Inom unionen upprättas 18-månadersprogram för de tre, på varandra följande, ordförandeländerna. Programmet som alltså omfattar det franska, tjeckiska och svenska ordförandeskapen är så omfattande att det blir intetsägande. Stick i stäv med den frekvent förekommande frasen att EU ska bli smalare men vassare.
Östersjön är av speciellt intresse och problemen handlar bland annat om fiske, försurning och avfallshantering, främst från länderna i avrinningsområdet. Gaskrisen i Europa och det framtida stigande energibehovet har också med Östersjön att göra.
Det rysk-tyska företaget Nordstreams plan på att dra en gasledning på havets botten aktualiserar också relationen till Ryssland. Projektet är inne i fasen att den gränsöverskridande miljökonsekvensbeskrivningen ska godkännas. Den första ledningen är planerad att läggas 2010. Enligt Nordstream själva har man försökt att involvera allmänhet, intresseorganisationer och företag i frågan. Det kan man inte beskylla vare sig sittande eller föregående regering för att göra. Ta ställning och gör det öppet!
Även om miljön eventuellt inte skulle ta stryk av gasledningen i fråga så innebär den att Rysslands ställning som världens energireserv stärks. Ukraina befinner sig i betalningstrassel och det lär på ett eller annat sätt bli Europas huvudvärk.
Offentliga finanser är en annan punkt i programmet, där mycket känns igen ifrån politiken som Alliansregeringen för på hemmaplan. Receptet lyder hållbarhet, kvalitet och god ordning i ekonomin måste råda även i kristider.
I enlighet med stabilitets- och tillväxtpakten ska strategier utformas för hur medlemsländernas underskott ska vändas. Att strategierna behövs är i det närmaste självklart. Det intressanta är om en stat inte lyckas få balans i budgeten, vad händer då? En ekonomisk sanktion mot en redan ekonomiskt vacklande stat känns inte särskilt konstruktivt. Att måla fan på väggen är ju sällan populärt men frågan bör ändå väckas och diskuteras.
Ett särskilt omtyckt begrepp är att ekonomin ska ställas om till att vara eko-effektiv. För tydlighetens skull ska det sägas att ekonomin ska bli mer ekologisk. Om det är någon reell skillnad mellan eko-ekonomi och hållbar utveckling återstår att se. Alla vill få bukt med klimatförändringarna men ingen vill betala. Och vissa kan inte betala. Häri finns utmaningen och mycket kommer förmodligen att handla om utsläppsrättigheter och andra ekonomiska styrmedel som verktyg i kampen mot miljöhoten.
Det finns mycket mer att säga om de frågor som lyfts fram i arbetsprogrammet. Texten mellan raderna är förhoppningsvis vad som kommer att diskuteras under höstens möten. Man får helt enkelt hoppas på en och annan retorisk U-sväng som plockar fram ännu fler av de konkreta känsliga frågorna.