Mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Det finns det regeringsbeslut på och landets kommuner bär huvudansvaret för att jobba med både männen som utövar våldet och kvinnorna och barnen som utsätts för det.
Sedan slutet av 1970-talet har kvinnojourer funnits i Sverige. Under 1980-talet blev de allt fler, som en reaktion på samhällets oförmåga att ta itu med mäns våld mot kvinnor. Och trots att myndigheterna trappat upp sitt arbete i frågan, menar Emelie Trolin att landets kvinnojourer, som framförallt vilar på ideella insatser, fortfarande är ovärderliga i arbetet. Hon jobbar på kvinno- och tjejjouren Miranda i Katrineholm, som grundades 1982.
Våld mot kvinnor kommer från strukturer i samhället
– Våld mot kvinnor kommer från strukturer i samhället. Mäns våld mot kvinnor är den yttersta konsekvensen av de patriarkala strukturerna och att våldet fortfarande ofta är så glömt beror också på de patriarkala strukturerna, säger Emelie Trolin och förklarar att kvinnojourernas mål är ett jämställt samhälle, fritt från våld.
– Vi vill vara en hjälpande hand mot ett liv utan våld. Det finns en tystnadskultur i samhället om våld, vilket skapar okunskap och därigenom risk för utsatthet. Det är inte ovanligt att kvinnor ringer till oss och frågar om det är våld hon utsätts för. Och vi hjälper kvinnor att se att det är våld de utsätts för, säger Emelie Trolin och förklarar att vägen till fysiskt våld ofta sker genom en stegvis förskjutning från verbal och emotionell nedvärdering och nedbrytning.
– Mannens fysiska våld mot kvinnan är inte impulsivt, våldet är en maktutövning. Och det finns inte en typman som slår.
Vi skulle behöva bli fler, så det blir mindre skört
Kvinno- och tjejjouren Miranda i Katrineholm håller till i en anonym lägenhet. Det här är utgångspunkten för arbetet med att stötta, skydda, förebygga och påverka. Det här är Emelie Trolins arbetsplats. Hon är den enda anställda på jouren, men har ett tiotal frivilligarbetare till sin hjälp.
– Vi skulle behöva bli fler, så det blir mindre skört. I dag har vi svårt att ha en långsiktighet i vårt arbete, säger hon och pekar på en ekonomisk ovisshet.
– Jag är en fena på att söka bidrag, säger hon och pekar på napp gällande bidrag från Socialstyrelsen, pengar som bland annat används för att under hösten och kommande vår kunna ge föreläsningar i skolan och bidra till ökad kunskap bland unga.
– Det är A och O för en förändring i samhället. En jämställd relation är det som tar bort våldet, säger Emelie Trolin och pekar på att våld även finns i ungas relationer och att förskjutningen från psykiskt till fysiskt våld här ofta går snabbare.
Här handlar det ofta om sexuellt tvång, sexuella övergrepp och porr som riskerar att övergå till våld.
En del i det förebyggande arbetet är också att jobba mot förskolan och få fler att få kunskap och kunna göra orosanmälningar vid misstanke om barn som lever i våldsamma relationer.
– Vi har en gyllene chans att kunna rädda kvinnan genom barnen. Därför är det otroligt viktigt att våga prata med barnen om våld, också för att befria dem från känslor av skuld och skam. Det är vårt ansvar som vuxna.
Många kvinnojourer får kommunalt stöd till sin verksamhet. Kvinno- och tjejjouren Miranda har tidigare fått 350 000–370 000 kronor från Katrineholms kommun, men förändrat reglemente för föreningsbidrag i kommunen gör att deras ansökan inte passar in. I år är stödet därför 50 000 kronor och riktat till tjejjourens verksamhet. Från Vingåkers kommun kommer 135 000 kronor.
Jouren hjälper också utsatta kvinnor och barn till skyddat boende. Två lägenheter i Katrineholms kommun används och en kommun som tar hjälp av kvinnojouren för att placera en kvinna i boendet betalar också för vistelsen.
Vi har en gyllene chans att kunna rädda kvinnan genom barnen
– Den som flyr tvingas börja om helt från noll och många känner en orättvisa i det. Varför ska kvinnan som blir utsatt tvingas bryta upp och lämna allt? Vi hjälper kvinnan och barnen med stödsamtal, hjälper till med det praktiska, som bostadskö, skolplatser och så, säger Emelie Trolin, men påpekar att bostadsbristen ofta gör att kvinnorna och barnen blir kvar i det skyddade boendet länge, eftersom eget boendealternativ saknas.
– Det händer att vi tvingas neka förfrågningar från kvinnor i behov av skydd.
Emelie Trolin pekar också på en ny utveckling för skyddade boenden. Kommuner anlitar allt oftare privata företag som erbjuder skyddade boenden.
– Det är svårt att bli fri från våld om man är kvar i samma stad som våldsutövaren, säger Emelie Trolin och förklarar att genom joursamtal och chatt i kvinno- och tjejjourens öppna verksamhet sker ofta det första mötet med en våldsutsatt kvinna.
I dessa samtal får kvinnan alltid vara anonym och hon ska alltid känna att jouren står på hennes sida.
– Benägenheten att anmäla och söka skydd ökar. Det är positivt, säger Emelie Trolin och menar att en orsak till det är #metoo-vågen som synliggjort ojämställdhet och kvinnors utsatthet, men också att det i dag finns nya möjligheter att få stöd.
– Dessutom har #metoo hjälpt de utsatta att lägga skulden där den hör hemma; hos förövaren, säger Emelie Trolin.
Men fortfarande är många kvinnor tveksamma till att polisanmäla.
– Jag tror att det handlar om skuld och skam, och en rädsla för hur man ska bli bemött. Och hur ska man kunna bevisa? För många är också det viktigaste att komma ifrån den våldsamma relationen. När hon gjort det vill hon jobba med sig själv.
– I allt elände ser jag ändå att det är värt jobbet om kan vi hjälpa en kvinna att leva ett liv fritt från våld.