– Men man kan känna en tillfredsställelse i att jobbet blir riktigt utfört, med värdighet, säger han.
Leif Åbrink återkommer till ordet "värdighet". Med värdighet menar han att det inte ska ryckas och slitas, inget flams – utan att beteendet ska vara just värdigt; att arbetsuppgifterna sköts med hänsynsfullhet och finkänslighet.
Närmare 700 personer passerar bårhuset på Nyköpings lasarett varje år. Bårhuset är placerat långt ned under höghuset.
I bårhuset finns plats för minst 52 personer åt gången i olika kylrum. Temperaturen i kylrummen ligger kring fem grader plus. Den kyliga temperaturen är just för att förruttnelseprocessen inte ska påskyndas. Kropparna placeras på olika hyllplan i kylrummen.
Kropparna är svepta i lakan och en vävliknande plast på en bårbricka, som består av rostfritt stål.
I kylrummen kan kropparna bli liggande i dagar, veckor men aldrig längre än en månad. Begravningslagen säger nämligen att kroppen ska "kremeras eller gravsättas snarast möjligt och senast en månad efter dödsfallet".
Om personen avlidit i annat land så hamnar kroppen ändå på bårhuset.
När begravning bestämts tar begravningsbyrån vid. Kroppen transporteras från kylrummet till ett angränsande rum där kroppen lyfts över i en kista. Begravningsbyrån genomför en så kallad svepning, det vill säga rengör kroppen, lägger håret tillrätta och klär kroppen med de kläder, som anhöriga eventuellt önskat – ibland används svepningsskjorta i stället för den avlidnes kläder – liksom placerar eventuella minnessaker i kistan.
En del gånger vill anhöriga ha en visning av den döda. Visningen ombesörjer begravningsbyrån. Men en andra visning kostar 800 kronor. En del gånger avråds anhöriga en visning för att till exempel förruttnelsen tagit fart eller av andra skäl.
Kremeringen av kroppen blir allt vanligare jämfört med jordbegravning, där kistan sänks ner i jorden. Över 50 procent av alla kremeras i dag och genomförs under kapellet på nya kyrkogården i Nyköping. Men en kremering föregås också av en genomgång av kroppen, om till exempel den döda har pacemaker måste den avlägsnas annars riskerar den att explodera i ugnen när kroppen bränns.
Leif Åbrink tycker arbetet är som mest dystert när han vet att det är vänner, släktingar eller barn som han transporterar till bårhuset.
– Det är baksidan av jobbet. När det gäller barn så tycker man det är så meningslöst, så svårt att förstå, säger han.