Både namn och formgivning av kopparna berättar om samtiden. Siv Dahlgren, som är ansvarig för samlingen vid Boda kvarn utanför Katrineholm, visar koppen Laika som tillverkades av Gustavsberg på 1950-talet. Koppen har fått namn efter den ryska hunden Laika som den 3 november 1957 skickades ut i rymden.
– Det som hände i världen påverkade även tillverkningen av porslin, säger Siv Dahlgren.
Att det finns just 366 kaffekoppar är ingen tillfällighet.
– Vi har en kopp för varje dag, och så är det ju skottår ibland.
[fakta nr="2"]
Samlingen bjuder många gäster på en resa i tiden. De minns kopparna de fick i bröllopspresent, kopparna som mormor hade, hur man köpte en kopp i taget för att få en uppsättning, och hur man drack kaffe på fat.
– Eftersom man drack kokkaffe förut var kaffet väldigt varmt. Då hällde man upp det på fatet och drack från. Ofta med en sockerbit mellan tänderna, berättar Siv Dahlgren.
►►► Läs gärna hela SN:s sommarbilaga – massor med somriga tips för hela Sörmland
Kaffedrickandet kom till Sverige i slutet av 1600-talet men det var inte förrän i mitten av 1800-talet som det slog igenom bland allmänheten. Samlingen i Boda kvarn består av koppar från 1800- till 1960/70-tal. Och det är bara kaffekoppar med fat som kvalar in. Under faten sitter en lapp med koppens historia; tillverkningsår, formgivare och namn på serien.
– Dubbletter använder vi i serveringen. Till samlingen gör det inget om det är en nagg, eller spricka på en kopp, det är bara att ställa det in mot väggen. säger Siv Tolbäcken som är ansvarig för serveringen.
Det var Siv Tolbäcken som för 20 år sedan inledde samlandet när Östra Vingåkers hembygdsförening skulle ha en servering vid Boda kvarn. Budgeten var minimal och hon tyckte det var både personligt och billigt med udda koppar. Till slut fanns det så många koppar att de finaste ställdes fram som prydnad. Ur det växte dagens samling fram.
Båda kopparna i samlingen och serveringen vårdas ömt. Handdisk är en självklarhet.
Och att kaffe avnjuts bäst i en kaffekopp är två gånger Siv helt överens om.
– Jag vill gärna ha en skvätt mjölk i mitt kaffe. Och något litet, sött är gott till, säger Siv Tolbäcken.
Rara kaffekoppar rymmer minnen och nostalgi.