Än så länge står bara en handfull namn på väggarna. Tidigare V-partiledaren Lars Ohlys är ett av dem.
– När han var här och skulle skriva pratade han om det här med att känna på olika sätt inför olika namnteckningar, ska man skriva på ett viktigt kontrakt till exempel känner man sig kanske mer nervös, säger Emanuel Hallklint, som tillsammans med Annika Sundin ansvarar för utställningen "Signatur".
Pass, lånekort, lagliga och olagliga väggar, kärleksbrev och kassakvitton. Namnteckningar kan sättas på mycket och ha skiftande innebörder. Är det möjligt att ha olika signaturer för olika ändamål? Innebär den digitala utvecklingen att värdet av ett handskrivet namn är på väg att minska? Och är det urkundsförfalskning att skriva "Kalle Anka" på kvittot i baren?
Associationerna flödar när Emanuel Hallklint och Annika Sundin berättar om utställningen.
– Det är roligt, för så fort man pratar om det här med folk kommer det väldigt mycket berättelser. Ens namnteckning är något väldigt personligt och eget som alla kan relatera till, säger Annika Sundin.
"Signatur" är i mångt och mycket en uppföljare till "Klotterstaden" – en Art Lab Gnesta-utställning som Emanuel Hallklint och Annika Sundin curerade för ganska exakt två år sedan, och som gick ut på att besökarna fick måla vad de ville på utställningssalens svarta väggar.
Nu är väggarna vita. Uppmaningen som möter oss i dörren är enkel: skriv ditt namn på väggen!
– Vi hoppas på att det ska bli en väldigt inspirerande miljö, och att det ska dyka upp mycket folk, säger Emanuel Hallklint.
Under utställningsperioden, 6 februari–12 mars, hålls även två öppna workshops på temat "Signatur". Den första hålls av grafittivetaren Tobias Barenthin Lindblad och avhandlar ämnen som konflikten om det offentliga rummet, taggens historia och dess kopplingar till rytmik och dans. Under den andra är det i stället Marianne Pettersson-Soold, kalligraf och grafisk formgivare, som hjälper deltagarna att ta sina namnteckningar till nya höjder.
Workshopparna illustrerar det stora fält som utställningen spänner över – allt ifrån historia till politik berörs, men det går också att se den som en rent estetisk upplevelse. För Emanuel Hallklint och Annika Sundin är det centralt att stämningen ska vara inkluderande.
– Precis som med "Klotterstaden" blir det här ett verk som inte är färdigt förrän det är finissage, säger Annika Sundin.