Hårdträning för Blyger och Pigger
Det är kallt i luften. I hagen vid Sörby gård i Runtuna går tre stutar och betar. Den lilla vattensamlingen bakom dem är isbelagd. Kom pojkarna, försöker Karin Hylander locka till sig dem.
Så småningom står två av dem på ladugårdsbacken.
De går under arbetsnamnen Pigger och Blyger, förklarar Karins man Mats. Blyger gillar inte alltid att gå.
Blyger kan också vara lite rädd ibland.
För de tvååriga stutarna väntar nu allvaret. Den här veckan ska de transporteras till Råshult, Linnés födelsegård, där de ska vara en del av den 1700-talsgård som återskapas.
Karin Hylander har jobbat under två år med att träna dem inför det arbetet. I tid innebär det kanske inte så mycket.
Förra året tränade jag dem två veckor, i år tre veckor och nästa år blir det träning i fyra veckor, berättar Karin. Målet är att träningen ska vara så lugn som möjligt. Första rundan med ett nytt moment kanske bara tar några minuter. Man får lura dem. Jag tycker att träningen har gått väldigt bra.
Hon selar på, lindar tömmen runt öronen, det är första gången hon styr på det sättet. Efter ett visst arbete står stuten där mellan skaklarna. Mycket makligt och med stor tvekan börjar han dra det däck som är fastsatt på skaklarna.
I början åkte Karin till Råshult, som har köpt stutarna, och tränade. Men det blev för mycket resor. Pigger och Blyger är födda på Sörby.
Men nästa år åker jag dit och tränar för då ska de vara med och arbeta i jordbruket.
Tre år och då börjar oxlivet, då de har lärt sig följa kommandon.
Det finns en del personer som håller på och föder upp oxar, berättar Karin. Det finns väl ett tiotal par i landet. Oxarna blev utkonkurrerade av ardennerhästarna. Hästarna är mer temperamentsfulla medan oxen mal på i ett långsamt tempo hela tiden.
Hon har kört oxarna med vagn en och en. Så småningom blir det parkörning. Det är flera olika moment som ska tränas in. Det verkar som om det tar lång tid att träna upp ett par oxar men det tycker inte Karin. Hon låter brorsdottern Rebecka sitta på däcket och Blyger drar lite tveksamt. För honom är däcket tyngre än tidigare och det tar några meter att vänja sig.
Träningen får inte bli en obehaglig upplevelse, påpekar Karin.
Hon fortsätter träningen medan Pigger står och funderar med hönsen springande runt fötterna. Han tar in katten med ögonen och verkar tycka att allt är gott.
Att bli smålänning är ju att ingå i en kulturtradition, att vara en del i utvecklingen och det är väl ingen dum sysselsättning.
Så jobbar vi med nyheter