Häst- och ungdomsliv

Hästen är nästan människans bäste vän, i alla fall i Sverige är hästen oerhört populär. Och hur lever ungdomar i Sörmland och finska Iisalmi? Nu öppnar en kombinationsutställning på Sörmlands Museum Någonting i hästväg och Ungdomars liv.

Övrigt2005-03-18 22:01
Hur förhåller man sig till en häst? Det är ett djur som delar in folk i olika läger: de som tycker att häst är bäst och andra som anser hästen vara ett arbetsredskap som också fungerar bra i korv. Om detta handlar Sörmlands Museums nya utställning Någonting i hästväg. Utställningen föddes i Regionmuseet i Kristianstad och har nu flyttat till Nyköping.
Här finns berättelser om olika hästar genom tiderna, dalahästen, enhörningen, Pegasus och Bäckahästen, till exempel.
Hästen är ju mytomspunnen på många sätt, säger Erik Langert som har formgivit utställningen.
Det finns många historier kring hästar. Mycket litteratur har skrivits om hästar, inte minst alla flickböcker. De böckerna har funnits i säkert hundra år och har förändrats genom tiderna, nu finns det pojkar med till exempel.

Sverige är det hästtätaste landet i Europa och 500 000 personer rider. Men det finns en annan sida av hästvärlden som inte uppmärksammas så ofta. Vi äter också 2 000 ton hästkött om året varav 920 är importerat från Argentina. En del av hästarna exporteras till andra länder där de används för sitt skinn. I till exempel Japan är det tjusigt med skor av hästskinn.
Sedan har vi genusperspektivet. Flickor till häst framställs ofta som lite rultiga och gulliga, medan män framställs som kungar, säger Erik Langert och berättar att det finns en hästatrapp som den person som blev avporträtterad kunde vila armen mot. Det var populärt att bli avbildad som en stark vinnare till häst. I nästa sal håller eleverna från Tessinskolans medialinjer till med sitt fotoprojekt Ungdomars liv. De fick i uppdrag att porträttera ungdomsliv när en skola i finska Iisalmi frågade om de kunde göra projektet tillsammans. Nu ställs både de finska och svenska elevernas bilder ut.

Det var mycket roligare att göra projektet när man visste att vi skulle få ställa ut. Det blev en sporre, säger Mikaela Ceder som har gjort fotoserien Blue eyes.
Man fick se slutet av processen, följa med hela vägen från början till slut. Det är bra att få se helheten, säger Hedvig Oscarsson.
Svårast var att över huvud taget komma på motivet, tycker eleverna.
Nu är de sporrade att fortsätta.
Det bästa är att hitta grejer utan att tänka efter för mycket. Man ska finnas där när det händer i stället. Då blir det bäst, säger Mikaela Ceder.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om