"Jag klappade om Benjamin. Han puffade på mig med sin bruna luddiga mule".
Så inleds Sigrid Spontóns novell "De döda hästarnas land". Men det som börjar så fridfullt blir snabbt en historia kantad av starka känslor och övernaturliga inslag.
Att skriva är bland det bästa Sigrid vet. Mycket för att hon uppskattar att – precis som i vinnarnovellen – blanda verklighet och fantasi.
– Man kan göra lite som man vill när man skriver. Jag brukar låna mammas dator och skriva olika saker, långa och korta. Jag har skrivit både noveller och romaner.
Romaner? Wow!
– Ja. Fast det var korta romaner. Femtio sidor, kanske.
"De döda hästarnas land" skrev Sigrid på uppdrag av sin lärare. De som ville fick skicka in sina färdiga verk till SN-novellen, och Sigrid tänkte att "tja, varför inte?".
– Men jag trodde aldrig att jag skulle vinna. Jag blev jättechockad, Först tänkte jag att ni hade ringt fel.
Så var det inte. Juryn föll pladask för Siris välskrivna, spännande novell. "Sigrid skriver fint om närheten mellan en människa och ett djur och lyckas dessutom skildra stallmiljön på ett bra sätt" lyder en del av motiveringen.
Att det ingår ett kompissvek i berättelsen är ingen slump. Inte heller att det är hästar som är huvudtemat. Hästar och ridning har varit Sigrids stora intresse ända sedan hon var fyra, fem år.
Hon rider på Tureholms ridskola och har en sköthäst som heter Viktor.
– Han är en C-ponny och han är väldigt snäll, fast rätt så lat när man rider honom.
Novellen fyrbenta huvudperson, Benjamin, finns däremot inte på riktigt. Han är helt sprungen ur Sigrids fantasi. Historien kom till henne när hon satt på bussen på väg hem från skolan, berättar hon.
– Jag visste att det skulle handla om hästar och kompisproblem, men inte exakt vad som skulle hända. Men sen kom jag på det. Jag ändrade en del medan jag skrev, men det mesta var klart från början.
När Sigrid var liten ville hon bli författare. Nu är hon inte lika säker längre. Fast det beror inte så mycket på att hon tappat intresset för skrivandet som på att hon är så himla hästtokig.
– Jag skulle helst av allt vilja bli ridlärare, men skriva vid sidan av.
Läser mycket gör hon, förstås. En gång i veckan åker hon till biblioteket för att låna böcker. Sedan ligger de i stora travar vid sängen. Hästböcker? Jo men visst.
– Jag läser JÄTTEMYCKET hästböcker! Fast inte bara.
Enligt Sigrid är hon en av dem som läser allra mest i sin klass, sexan på Kyrkskolan.
– Det är några andra tjejer som också läser mycket. Men inte så många killar.