Hästfolk och ridsport har varit i fokus en tid. Svenska tävlingsframgångar i internationell hoppning, dressyr och fälttävlan och de senaste årens omdebatterade Jerringpris till Peder Fredricsson och Rolf-Göran Gengtsson, har tillsammans med omtalade tv-produktioner som "Stjärnhopparna" och "Ryttareliten" bidragit till att göra hästfolk och hästar mer synliga.
I Sverige betraktas dock hästfolket (som till största delen utgörs av flickor och kvinnor) och deras djur med en smula förakt. Och trots att hästvärlden på flera områden gör människor till jämlikar, finns det, på grund av att det är dyrt att hålla och utrusta en häst, ett visst fog för att kalla ridsport en sysselsättning för de priviligierade.
Men i många delar av världen spelar hästen en helt annan roll. Där är den oumbärlig som transport- och arbetshäst.
Detta är några av de saker som speglas i den omfattande samlingsutställningen "Like a horse" där 140 fotografier, videoverk och installationer av ett 30-tal upphovsmän från hela världen breddar bilden av hästen som väsen och dess relation till människan.
Utställningen är kurerad av Sophie Mörner i samarbete med Fotografiska, och presenteras med glimten i ögat. Här och där i utställningssalarna ligger högar av förgylld hästskit. "Like a horse" omfattar även en doftorgel skapad avJonas Berquist. I doftorgeln bereds besökarna möjlighet att identifiera dofter och odörer från hästvärlden, komplett med läder, svett och ammoniak.
Här finns såväl bilden av den fria, starka hästen, till exempel i Hans Silvesters foto av två Camargue-hingstar som slåss, som den absolut domesticerade i Bianca Pilets bild av den lilla falabellan som kissar på mattan i ett badrum.
På många bilder lyfts hästens viktiga roll som statussymbol fram. Kontrasterna är slående, som i Yann Arthus-Bertrands foto av en familj i Dakar, där en vit hingst av rasen arabiskt fullblod står i centrum av bilden, medan hustruns ansikte är dolt bakom en burka, bredvid Perry Ogdens gripande foton av unga, fattiga pojkar på den irländska landsbygden som utstrålar självklar stolthet över sina ponnier.
Utställningen problematiserar människans relation med hästen, och speglar både stark, ömsesidig repsekt och kärlek mellan människa och djur och hur hästen skoningslöst tvingas till underkastelse. Som när hästar, med ryttare på ryggen förmås att hoppa i vattnet från "tian", eller när man tvinnan ett rep kring hästens känsliga mule med en så kallad brems, för att få den lugn vid exempelvis veterinära behandlingar.
Många verk lyfter också fram hur människan i alla tider och i alla kulturer ägnat sig åt att smycka hästarna - i bland i form av intrikata flätningar och i bland med dekorationer, som masker och prydnader.
Hästens aura av frihet, styrka och exklusivitet gör också att den gärna används i modefotografi och annonsbilder och som motiv i konstfotografi och symboltyngd film, vilket också visas i "Like a horse".
En av upphovsmännen är Signe Johannessen, konstnär bosatt i Gnesta, som fått ett eget rum i utställningen där hon visar flera verk som bland annat utgörs av ett altare med ben och skinn från döda hästar och ett videoverk. Verken hedrar hästen för dess roll i mänsklighetens historia och ställer frågor om människans maktposition i förhållande till hästen.
Tävlingshästen, som i vår del av världen ändå är den främsta anledningen till att hålla häst, syns nästan inte alls i "Liek a horse". Enstaka bilder finns från rasutställningar, travbanan, hoppbanan och kapplöpningsbanan. Dressyrsporten skildras inte alls.
Intentionen med Like a horse har i stället varit att bredda avbildningen av hästen och att yfta fram den i olika sammanhang och kulturella kontexter. Där har Sophie Mörner lyckats väl.