Hur just vi klarade oss från ett världskrig och sedan med detta försprång blev en av världens rikaste industrinationer. Hur invandring och utvandring alltid varit vanliga liksom tyvärr också konflikter i världen och flyktingskap.
Målgruppen för Teater Sörmlands nya pjäs är grundskolan, främst högstadiet, och fram till i vår ska drygt fyratusen tonåringar ha sett någon av de 56 föreställningarna i länet.
Jag hoppas på stor framgång för detta projekt, för jag kan knappast tänka mig något som är viktigare än att öka förståelsen för detta, om Bondesverige som blev storstäder, om folkhemmet som också ska rymma båtflyktingar och andra asylsökande. Eller varför man måste fly hit och bo eländigt i husvagn.
Många bakgrundsfakta står i programbladet, men jag utgår ifrån att ambitiösa lärare kommer att för- och efterarbeta så att eleverna tar vara på den 45 minuter långa pjäsen. Vad är till exempel ett förlovat land, i Bibeln och hos Vilhelm Moberg? Här finns några gamla färgstarka uttryck, som ”den likaste jäntan”, gamla sätt att träffas på en skyttefest med dans, och så den tidens musik med fromma sånger som ”när Vår Herre gör en blomma” och schlager som ”Säg hur har du det med kärleken i dag”.
Viktigast är förstås att konflikten i Syrien förklaras och stormakternas inblandning, varför där talas åtta tio språk och hur det var ett kulturland redan på Bibelns tid.
För grejen med pjäsen är ju att Nasser Mehdar spelar rollen som flyktingen Fadi, som förlorat allt och alla i kriget i Syrien och nu i skolan i Vagnhärad möter Emil Forsbergs OTROLIGT medkännande bibliotekarie som ger honom Sven Delblancs fyra böcker om Hedeby att läsa, eftersom de har så mycket gemensamt.
Fadi kämpar på, läser, lär sig svenska, och ger aldrig upp hoppet om fred och framtid. Som åskådare blir jag ödmjuk, för jag förstår inte ett ord av HANS språk (vilket säkert många skolever gör i dag) och vet inte om jag skulle varit lika stark som han i samma situation.
Medan han läser spelar de andra upp delar av Sven Delblancs romaner. Starkast lyser Bodil Persson som den frihetslängtande dottern Märta, hon som vill bort från landet och sin latmasksuput till pappa och med alla medel komma upp sig i staden. Ewa Westin spelar hennes mor Signe med värme, men hennes förmaningar biter inte på Märta och Signe blir snart sliten och blek som diskerska i staden.
Blyg tillbedjare till Märta och efter hand alltmer bortkommen i staden blir det tragiskt att se Emil Forsbergs utförsbana, så nog såg Delblanc pessimismen i urbanisering och rotlöshet.
Nå, hur kommer det här att fungera bland dagens coola tonåringar? Bra hoppas jag men tror att tempot måste upp, kanske hårdare utspel, lite mer humor och mer tryck från Fadi och fokus på hans roll.