Hedin har många strängar på sin harpa
Han är högaktuell med turnéer, spelningar och flera nya album, Johan Hedin. Senaste soloplattan beskriver han som en ihopsamling av erfarenheter.
Han är högaktuell just nu. Nya soloskivan Innersta polskan kom i juni, det kommer ett album med folkmusikgruppen Bazar Blå i september och en platta tillsammans med organisten Gunnar Idenstam i oktober.
Det känns toppen! Soloalbumet har jag jobbat med i ett par tre år i alla fall. Jag ser det lite som en ihopsamling av erfarenheter. Jag har jobbat mycket med nyckelharpespelet, hur man kan utnyttja instrumentet på nya sätt. Ska man gå djupare ner är det ju ett samarbete med instrumentkonstruktören, säger Johan Hedin.
Johan Hedin har funderat över det där med nyckelharpan och dess konstruktion. Det började med att han kompade en sångerska i mitten på 90-talet och ville att nyckelharpan skulle ligga lägre än hennes röst. I förlängningen har det resulterat i fyra nya nyckelharpmodeller.
Jag har alltid varit förtjust i stränginstrument med djupare klang, som cello eller viola da gamba. Så i stället för att lära mig ett nytt instrument, gjorde jag nya modeller.
Det brukar komma fram folk efter spelningar och tar mått och frågar vilka strängar det är och så. Sedan är det några som har beställt och andra som har byggt själva, men det är bara roligt, så fungerar det i folkmusiken, säger Johan Hedin och skrattar.
Inspirationen till den egenskrivna musiken hittar han överallt. Sedan är det bara att få ner den på något sätt. Skriver han annat än nyckelharpmusik, hamnar den på vanligt papper. Men när det gäller nyckelharpan brukar han spela in idéerna.
Jag sitter och spånar med nyckelharpan och spelar in. Ibland har man en bra dag och massor av inspiration. Då spelar jag in och det blir som ett litet kartotek där jag kan gå in och plocka bland idéerna när det är en dag som jag inte orkar komma på något.
Vad gör du när du vill koppla av från musiken?
Det händer väldigt sällan... Men då lyssnar jag på P1 där det inte är musik, det är väldigt bra!
Det är inte helt självklart för en kille i Johan Hedins tradition att fastna för det ålderdomliga instrumentet nyckelharpa. Det var hans far som byggde en och Johan blev intresserad. Då var han 12 år och bodde utanför Kalmar.
Det var väl inte alls tufft att hålla på med det där då förstås. Man kan säga att min egen generations musik har undgått mig totalt, haha.
Han är till stora delar självlärd, men började i en musikskola i 20-årsåldern för att se om musiken var något han ville hålla på med på heltid.
Jag var tvungen att se om inspirationen fanns där hela tiden, eller om den var en tillfällig magi som försvann. Men jag har insett att så länge man inte vet allt, eller kan allt om ett instrument så kan man prova olika nya saker hela tiden. När man känner att man kan allt om ett instrument är det nog dags att sluta.
Så jobbar vi med nyheter