Heed tänker på OS i Peking
Hon grämer sig inte längre över att hon inte får tävla i Aten. Linda Heed har redan tankarna på nästa OS.
Men den här gången är det bara Ryttarspelen i Stockholm som väntar.
Tävlingen hade varit en stortävling för Linda Heed för bara något år sedan. Nu är den en i mängden. Linda har den här sommaren hoppat upp på en nivå som hade tagit henne till Aten om resultaten kommit en sommar tidigare. Hon har fått smak på hur det kan vara att hoppa i världseliten.
Aten var mitt självklara stora mål för ett par år sedan. Men det är inte bara mig själv det gäller, det är hela ekipaget. Man kommer en bra bit på att vara duktig själv men man kommer inte hela vägen. Jag har inte haft hästmaterialet för ett OS tidigare, säger Linda.
För ett par år sedan fick hon en sponsor som kom med klara besked: antingen köper vi en riktigt bra häst till dig eller så satsar vi på flera unghästar.
Linda gjorde sitt val och övergav i samma stund de hetaste tankarna på OS 2004.
Vi beslutade att vi skulle lägga ut riskerna på flera hästar. Satsar man på en enda vet man inte vad som kan hända. Den kan skada sig, det är inte säkert att hästen och ryttaren passar ihop. Man går inte in i ett krig med bara en soldat. Det behövs en hel armé, konstaterar Linda Heed.
De hästar jag har nu är väldigt kapabla. Jag har gjort resultat som egentligen hade räckt för att komma med till Aten. Men hästarna är fortfarande för unga. Jag insåg redan för två år sedan att det bara var att glömma Aten. Man måste vara realist. Jag är inte så ledsen över att inte vara där.
Om hon däremot skulle missa Peking om fyra år, då kan ni räkna med att tävlingsmänniskan Linda Heed kommer att bli grymt besviken.
Jag tänker på 2008 titt som tätt. Var och varannan dag till och med. Jag är en tävlingsmänniska som är väldigt målinriktad. OS är min sporre i vardagen. Tankarna på Peking ger mig energi och motivation. Det känns som att det inte alls är långt dit.
Det hon kallar sin lilla OS-satsning är ett stort företag som kräver enorm tid och kraft. Linda vill inte lämna något åt slumpen.
Hon har redan tagit hjälp av en person som hjälper henne att sätta upp mål. Det är många mål på vägen mot det stora, men OS överskuggar allt.
Jag ligger ungefär där jag ska ligga. Men man får inte nöja sig med att nå sina mål. Man måste hela tiden vidare.
Förberedelser är A och O.
Om två år vill jag ha fyra hästar i internationella klasser. När det väl är OS-år vill jag ha flera hästar att välja på.
Just nu är 8-årige Columbus H kung i stallet hemma på Björke Gård. Hästen är så stor att det kan bli humor när relativt småväxta Linda kliver upp på hans rygg, samtidigt som betydligt mer storväxta landslagskolleger hoppar upp på betydligt mindre hästar.
Columbus H är pampig där han går i hagen, sträng upptagen med en vendetta mot gårdens alla flugor. Det är på hans rygg Linda har gjort sig ett stort namn under sommaren.
Visst kan jag gotta mig lite. Egot finns ju där. Men återigen: man får inte bli för nöjd. Det är bara att gå på nästa mål.
Hennes målmedvetenhet ska också göra att hon pallar för trycket redan nu när hon fått fler ögon på sig, men framförallt om fyra år när ett helt folk vädrar OS-medaljer på nytt.
Det är en del i planen, jag ska vara förberedd på det också. Om jag och hästen är förberedda, då behöver jag inte bli osäker och spekulera hit och dit. Det är annat om man känner att man slarvat med träningen eller uppladdningen. Men jag tänker inte sätta mig i den situationen.
Så jobbar vi med nyheter