Det var under hösten avtalet kom som fick deltidsbrandmän i hela Sverige att rasa. I flera år ansåg de att avtalen förändrats till det sämre och hade stora förhoppningar på en brytpunkt.
I stället försvann OB-tillägget och bilersättningen.
– Det var ett chockbesked och ett slag i ansiktet för alla oss som gör det här, säger Fredrik Antman.
Han och sonen Timothy är två av Trosas totalt 21 stycken deltidsbrandmän. Uppdraget hänger på att man kan vara på plats för en uttryckning både under arbetstid och på fritiden.
– Det här gör vi inte för att tjäna pengar. Det vill vi understyrka. Men har vi jour kan vi bli väckta klockan 01 på natten, jobba i fyra timmar och sedan gå till det vanliga jobbet på morgonen, säger Fredrik.
Missnöjet kokar i lokalen. Någon säger att "man känner sig inte uppskattad" och "nu får det räcka!". Totalt är det sex personer ur styrkan på plats när SN är på besök i brandstationen vid Industrivägen i Trosa.
Sent under torsdagen kom de överens om att säga upp sig och därmed sluta lagom till att det nya avtalet träder i kraft 1 maj.
– Ingen är tvingad att säga upp sig utan det är helt frivilligt. Men alla kände att vi inte kan acceptera att arbeta under vilka arbetsvillkor som helst, säger Örjan Svensson.
– Det känns som att vi gör något viktigt för samhället. Att hjälpa till vid en trafikolycka eller en brand. Då ska vi också ha skälliga villkor för det, säger Rolf Olsson.
På frågan vad som händer efter 1 maj, om det inte finns några deltidsbrandmän i Trosa, blir det först tyst i lokalen. Några lokala avtal i endast Trosa är nämligen inte tillåtet.
– Det är inte lagligt, säger Patrik Österman. Men hur man ska lösa den här sitsen som man satt sig i är en annan fråga. Det känns inte som de har lyssnat på oss.
För att det ska bli tal om att de ska gå tillbaka till uppdraget som deltidsbrandmän har de egentligen bara ett krav: Att avtalet som kallas Rib17 rivs upp helt och hållet.
– Sedan får våra representanter sätta sig ner och skriva ett bättre avtal. Vi kan inte ha en situation där allting hela tiden blir sämre. Ekonomin är inte vår främsta drivkraft, men vi accepterar inte heller vad som helst, säger Örjan Svensson.