Hela Vrena spelar pingis
Sätt ett rack och en boll i händerna på en Vrenabo och ställ honom eller henne framför ett pingisbord det slutar för det mesta med seger. Under klubbens 75:åriga historia har bordtennistalangerna poppat upp med jämna mellanrum.
Ungdomsgruppen, som tränar måndagar och onsdagar, består av 16 killar och tjejer. En ekvation som inte går ihop, om man nu inte kommer överens om att spela dubbel vid ett par av borden.
Men när SN-sporten besöker klubben under måndagsträningen är det ingen som klagar för att de får sitta och vänta på sin tur.
Alla får chans att spela, och eftersom pingis är en sådan konditionskrävande sport känns det kanske bara bra att få vila lite mellan varven.
Vid ett av borden görs det dock inga pauser. Linda Johnsson, 12 år, och Salah Joneidi, 13 år, kör så att svetten lackar.
För ett par helger sedan tog Linda fyra DM-guld, i F13, F15, damjuniordubbel med kusinen Angelica Eng och damsingel för seniorer.
I den sistnämna finalen slog hon den betydligt äldre klubbkompisen Anette Ivarsson. Linda fick även med sig hem ett silver och ett brons.
Vrenatjejen själv tycker inte att det är så anmärkningsvärt. Och har man 50 bucklor i prisskåpet blir det kanske så.
Hon har bra fotarbete, bra servar och bra lobbar. Hon spelar bra, kommenterar Salah sin träningskompis.
Salah är lika bra, fyller Linda på.
Och är man rankad tvåa i Sverige, som Salah är, kan man förstå hennes analys.
Salah tog förövrigt silver i P13-klassen efter att knappt förlorat mot Mikael Duh, Eskilstuna, som är förstarankad i Sverige.
Jag har mött honom tre gånger och jag kommer nog närmare för varje gång, säger han.
Salah flyttade från Stockholm till Nyköping för ett år sedan. Då bytte han också klubb. Från stora Ängby, som är Mikael Appelgrens klubbadress, till lilla Vrena IF.
Bytet betydde en sänkning av standarden. I Vrena finns nämligen ingen heltidsanställd pingistränare, inte heller 18 bord som alltid finns uppställda.
Men det är bra här, säger han.
Hans Erik Eriksson, som jobbat i klubben i 24 år, önskar i varje fall att årsbudgeten kunde var högre än 40 000 kronor.
Vi skulle behöva en hall där vi kunde ha bord uppställda hela tiden. Vi skulle också behöva ha fler ledare. Som det är nu har vi en ungdomsgrupp och en nybörjargrupp och vi har svårt att utveckla de som är över 13 år.
Men år ut och år in producerar Vrena pingistalanger. Sedan starten 1933 har det nästan alltid funnits någon som utmärkt sig. Hur det kan komma sig är det ingen som riktigt vet.
Det finns inte så mycket mer att göra i Vrena än att spela fotboll, bandy eller bordtennis. Visst det är fler som spelar fotboll och bandy, men vi har inga problem att fylla grupperna, säger Mikael Eng som hjälper Hans-Erik sedan fem år tillbaka.
Och sen finns det alltid förebilder att se upp till, fortsätter Hans-Erik.
Att det genom åren också funnits en eldsjäl och föräldrar som hjälper till, oavsett om det gäller skjutsning till tävlingar eller skogsplantering, har gjort att den lilla sektionen blivit starkare. Och den gemenskapen har gett en bra grogrund för talanger.
Linda spelar sin första säsong i Vrenas damlag. Efter första seriesammandragningen i division 2 ligger laget på en delad plats.
Salah får vänta ett år innan han går in i herrlaget som spelar i division 4.
Det är roligt att spela både i lag och själv, säger Linda.
Och träningspassen vill vare sig Linda eller Salah missa.
Vi borde få spela tre-fyra gånger i veckan, säger Salah.
För att ta igen tiden de missade när SN-sporten var på besök fortsätter de sitt pass när seniorerna tar över gymnastiksalen. För att vara 12 och 13 år gamla verkar de mycket målmedvetna.
Så jobbar vi med nyheter