Där satt den, som slutkläm, ”When The Saints Go Marching In”. Men inte nån kopia av Louis Armstrong, utan full fart och fräcka solon så att både helgon och änglar måste ha varit nära extas.
Egentligen får man inte göra som Niklas Carlsson och stjäla åt sig ett långt solo med growl och gurgel från koppsordin och singalong in i luren genom munstycket på en annan ton än den han spelade. Inte i denna gospel? Men då visste vi från hans ”göttebosska” mellansnack att han gör vad han vill. Och skickligt!
Inte heller som Olof Skoog att glida över i en liknande melodi. Men hans tenorsaxofon var bara så himla svängig med sådana sköna böjar och guldglans i klangen att man blev förförd.
Då hade vi redan fått en rejäl uppvärmning med hur gospel kan fungera som ett glatt budskap även på en begravning. I vart fall i New Orleans, när denna jazzform föddes och man sjöng att Jesus är min kapten och jag ska flyga iväg. Fast på engelska förstås.
Den stadens gator har låtar uppkallade efter sig, som St Phillips Street Breakdown, som blev en höjdare med bara Olof Skoogs brinnande tenorsaxofon plus tre komp. Och i ett j-a uptempo, som de sa, men ändå supertajt och med rejäla soloställen för alla.
För dittills hade jag lurats av Anders Waséns nollställda face, visserligen njutit av hans stadiga fjärdedelsackord från banjon, men här tog det eld. Här fick vi också detaljstudera Per Bach som mer än vanligt dubbelböjd kröp in i sin kontrabas så han behövde eltejpen på högerfingrarna för att inte slaptekniken skulle få dem att brinna. Trummisen Johan Horner var stor showman med korsade händer över trummorna och pinnarna snurrande i luften.
Beröm måste man ge för att bandet vill variera repertoaren. Cole Porter med sång funkade fint. Och låten Martinique lät Niklas Carlsson briljera med sprittande trombondrag à la Wilbur de Paris. Men inte sentimentala Willie Nelson och Bob Dylan för mina öron. Däremot OK som extranummer med självparodiskt stänk och smäktande sång från Jesper Albrektsson i Buonasera Signorina.
För övrigt anser jag att Bix Beiderbecke borde fått höras, helst med låten San. Vadå att det behövs fiol och bas-saxofon? Ni har ju hängt på vägarna i snart trettio år, så det fixar ni väl?