Hellström gladast på Jogersö
Sprudlande glädje och gamla stomparhits. Hellström, The Ark och Uggla bjöd in till sommarfest på Jogersö.
De sju man starka bandet iförda sina mörkblå sjömanskostymer är svåra att inte tycka om. Spaltmeter har skrivits om fenomenet Håkan Hellström som tagit Sverige med storm. Killen siktar på en ton, når inte riktigt ända fram men det spelar absolut ingen roll. Den glädje som han tillsammans med bandet förmedlar gör att till och med Jan Guillou på sitt suraste humör skulle spricka upp i ett leende. Hellström struttar runt, halkar, hoppar och levererar sina hitlåtar tillsammans med sitt band som verkar ha minst lika kul. En vän med en bil, Känn ingen sorg för mig Göteborg och Ramlar framförs utan krusiduller. Det känns spontant och alla på scen verkar ha uppriktigt roligt.
Efter en snabb scenändring mullrar introt till The Ark i gång. Ola Salo och bandet dyker upp och inleder med Echo Chamber. Ljudet är som under Hellström väldigt bra. The Ark bjuder på en sorts symfonirock ur den gamla 70-tals skolan. Lite svulstigt a´la Queen. Det är egentligen en ganska skön blandning publiken får. Lite kläder som ser hemgjorda ut, klassiska rock poser, bomber, Ola Salos nakna överkropp och mellansnack på hemvävd Karl- Oskar småländska.
The Ark har inte lika många hitlåtar som Håkan Hellström vilket märks. Publiken är inte lika entusiastisk när Salo och kompani kör sina kompositioner. The Ark har spelat mycket på att de är lite utanför men att alla är lika mycket värda. Det återkommer ständigt i det annars ganska torftiga "mår ni bra" mellansnacket. The Ark har utvecklat girl powern till en slags anti fördomspower. Gör sånt som känns skönt i magen och bry er inte om vad folk tycker är The Arks budskap. Och de jobbar verkligen för att få fram det. Ola Salo sjunger med kraft, stämmorna under gitarrsolona sitter som smäckar och under It takes a fool to remain sane kapitulerar publiken i allsång. En arbetsseger.
När det mörknat lite var det så Magnus Ugglas tur. Den här gamle rockräven är konstig, han går hem hos små barn likaväl som deras föräldrar. Framför scen är det nu fullt. Uggla och hans band manglar oss med hits. Varning på stan, Fula gubbar, IQ, Fyra sekunder, Uggla har en del i sin hitlåda att ösa ur. De två gitarristerna gör att det blir rock´n roll av det hela. Till och med de välpolerade gamla Glenmarkproducerade låtarna blir farligare och roligare att lyssna på. En viss mättnad infinner sig dock ganska snart. Det känns lite som det räcker efter ett par låtar bara. Uggla behöver inte jobba så mycket för att få publiken med sig. Han funkar som en kringresande allsång på Skansen. Allra tydligast märks det under Kung i baren då gräset gungar och folk vrålar hur kul det är när man fått lön och kan gå på krogen.
Som avslutning kommer Håkan Hellström och The Ark in igen och tillsammans sjunger de ett potpurri på varandras låtar. Om man är positiv som fan så går allting bra sjunger de 19 personerna på scenen. Och visst är det så. I alla fall i Håkan Hellströms fall.
Så jobbar vi med nyheter