Hemkär Gnestabo som blivit kvar i bygden

Han är skogsarbetaren och nykteristen som varit med i Gnestarevyn och publicerat två böcker om sin uppväxt och hembygd. Ännu fler krönikor om Gnesta och artiklar om tomtar och spöken har han hunnit med att skriva för SN och Gåsinge-Dillnäs hembygdsförening under livet.
I dag tisdagen den 27 oktober fyller Sive Karlsson 90 år. Med en lättsam och nostalgisk blick berättar han om varför hans liv och uppväxt i Daga församling blivit så sammanflätade att en av hans böcker heter ”Min Daga-bok”.
– Det är naturen här, jag skulle aldrig trivas i stan. När jag blev inkallad under kriget och låg nere i Skåne hade jag en sådan hemlängtan. Men jag hade inte gift mig än, det var själva bygden jag brukade tänka på.
Trots att Sive Karlsson brukar skoja om att han inte har flyttat mer än tre kilometer på 90 år bodde han ändå några månader på en folkhögskola nära Göteborg. Tur var väl det, för där träffade han sin nu bortgångne hustru Åse.
– Jag tror att detaljer av tillfällen styr våra liv. Om det inte varit för en folkdanslärarinna som skickade mig till ett dansläger i Dalarna hade jag kanske inte blivit övertalad att börja på folkhögskolan och då hade jag inte träffat Åse. Jag tror att jag fängslade henne med dikter som jag läste av Dan Andersson, he he.
Med Åse, sonen och svärdottern har han gjort en långresa i sitt liv, till Österrike och Italien. Och han tycker att det är bra att barnbarnen får lära sig språk och resa, även om han själv är för hemkär för att flänga omkring.
– Jag tycker nog att det är klokt att barnen tågluffar och ser världen. Jag kan knappt ett ord engelska, det kan jag vara avundsjuk på.
Sive Karlsson trodde aldrig att han skulle fylla 90 år.
– Det är underligt att jag överlevde födseln. Min mor var så trång att mitt ansikte blev deformerat, mitt ena öga har alltid varit lite mindre än det andra. Men jag är nöjd med mitt liv och det hjälper nog att jag varit nykterist och inte rökt för att bli 90 år.