Hemma hos Gun är det djurvänligt
En glad och go hund möter i tamburen, en lika glad katt försöker sig på en störtdykning ned i handväskan.Han fiskas upp någonstans mellan plånboken och bilnycklarna.
Först en försiktig fråga. Är det Djurens Vänner som brukar släppa ut minkar och rävar?
Nej, säger Gun Lundström bestämt, det är det inte. Vi i Djurens Vänner är inte militanta, tvärtom.
Fast hon ser rätt barsk ut när hon kommer in på ämnet djurplågeri. Snudd på militant. För plågade djur är precis det som Djurens Vänner kämpar mot. Föreningen påverkar myndigheter, skriver, ringer, klagar, överklagar.
Med avsky i rösten berättar hon om vedervärdiga djurtransporter, om uppfödningen av kalvar, om burhöns där hönorna har en yta motsvarande ett A4-ark att leva sitt liv på.
Släpp hönsen fria, köp ägg från frigående höns, det är mitt mål, säger hon och får instämmande av sin make Karl-Arne, lika engagerad djurvän han.
När TV:n matade på med reportage från slakterier och djurtransporter tog hon initiativet till Djurens Vänner Nyköping. Karl-Arne blev ordförande, själv tog hon på sig att sköta kassan.
Hon betonar att Djurens Vänner inte släpper ut minkar och rävar och inte bränner de ned slakteribilar heller.
Nej, vad hjälper det djuren? Istället arbetar vi med att påverka myndigheterna. Vi vill få stopp på de plågsamma djurtransporterna. Vi vill få stopp på uppfödningen av kalvar där kosten är så näringsfattig som möjlig för att köttet ska bli vitt.
Vi är en länk till myndigheterna. När folk ser djur som far illa så ringer de oss och vi ringer upp djurskyddsinspektörerna och informerar dem. Vi har ett bra samarbete med kommunerna.
Gun och Karl-Arne vet hur bra kalvar kan ha det. De har själva haft lantbruk i många år. Visserligen fick inte kalvarna dia, utom de som gick ute, men de föddes aldrig upp på näringsfattig kost.
Nej,nej, du kan inte ana hur bra våra kalvar hade det, säger Gun och klappar gråstrimmiga bondkatten Måns som lagt sig tillrätta på fönsterbrädan för att njuta av värmen som strömmar upp från elementet.
Från matskålen hörs ett knaprande. Det är Appe, japansk spets med inslag av drever, som äter kvällsmat. Båda djuren är omhändertagna av makarna Lundström som för övrigt inte bara öppnar sitt hem för djur utan även för barn som inte alltid har det så bra.
Under några år var vi familjehem, berättar Gun, det var mycket lärorikt.
Guns kärlek till djur går tillbaka till Tello, fars stora jakthund. Sina allra första barndomsminnen har hon från Tello på vars mage hon brukade landa när hon tultade omkull. Tello tog det hela kallt och räknade väl med att när flickungen lärt sig gå ordentligt skulle han få ha sin mage ifred.
Klart han blev hennes barndoms stora idol.Eva Dalin
0155-767 51 eva.dalin
Så jobbar vi med nyheter