Here we go again nästan?
Samtidigt som det alltid är roligt att träffa alla dem som man inte har umgåtts särskilt mycket med under sommaren.
De allra flesta skolstarter jag har upplevt har känts ganska lika, måste jag erkänna.
Den enda som jag minns skilde sig någorlunda från resten var när jag började ettan i grundskolan. Då var man nervös och förväntansfull inför att börja på något helt nytt och träffa och lära känna helt nya personer.
Lite samma känsla upplevde jag denna gång. Vilket kanske berodde på att jag än en gång börjar ettan och än en gång börjar på något nytt.
Den här gången var jag tack och lov inte alls så nervös som när jag skulle börja grundskolan. Då vet jag inte hur det hade gått.
Att börja gymnasiet efter lovet kändes inte som att börja skolan igen, för till gymnasiet går man ju alldeles frivilligt, vilket man inte gjorde till grundskolan.
Då var det ju ett tvång, men nu går jag upp och tar bussen till skolan av egen vilja.
Det känns som man lär sig allt för sin egen skull och inte för alla lärares skull.
På något sätt känns det hela mycket bättre då, eftersom jag faktiskt skulle kunna börja jobba istället om jag skulle bli alltför skoltrött.
Att börja gymnasiet har varit ett projekt som egentligen har pågått i snart ett år. Först skulle man bestämma sig för vilket program vad det var man ville läsa, sedan skulle man söka.
När man väl hade fått veta att man kommit in, det var ju då man började fundera på hur det skulle bli när alla vänner skulle sprida sig åt olika håll, till olika städer och hur det skulle vara att börja om på en ny skola. På något sätt är det som om man tar nästa steg ut i livet.
Vissa kanske inte kommer så långt bort från det de är vana vid.
De kanske väljer en gymnasieskola i samma stad där de alltid har bott, medan vissa flyttar över 100 mil för att fortsätta sin utbildning.
Men man lämnar det där trygga, gamla som man är så otroligt van vid för att fortsätta ut i den stora vida världen.
Alla säger att tempot på gymnasiet är mycket högre än i grundskolan och att man får plugga väldigt mycket, plus att vi Trosaelever dessutom får tillbringa cirka två timmar om dagen på bussar till och från skolan. Det kommer inte att ge oss särskilt mycket ledig tid alls.
Men trots detta så tror jag att jag kommer att trivas.
Nu har jag knappt gått en vecka på min nya skola, Gripengymnasiet i Nyköping. Än så länge verkar den vara ungefär som jag hade förväntat mig.
Min klass verkar trevlig och lärarna verkar bra.
Jag hoppas att det inte bara är jag som känner mig nöjd med mitt gymnasieval och att alla som går i skolan; grundskolan, gymnasiet, högskolan, och så vidare, kommer att få ett mycket trevligt läsår!
Så jobbar vi med nyheter